Det blev en jävla skitdag istället

Dotter, eller ungen som jag hellre säger idag, har skrikit och gråtit hela dagen, i princip ända sen hon vaknade. Jag vet att det beror på att hon är sjuk och känner sig olustig och har ont i halsen men efter sex timmar av skrik och gråt kan jag inte tycka synd om henne längre. Jag förstår att hon är skitfrustrerad över att jag inte kan ta bort det onda, det enda jag kan göra är att ge henne värktablett och försöka få henne att vila. Därför har jag under fyra timmar försökt få henne att sova, för att vara vaken var verkligen inget alternativ. Först i vagnen ute på promenad men det gick åt skogen då ingen av oss hade lust att vara ute i det här skitvädret. Väl inne påbörjade jag läggningen på nytt. Nu, tre extremt tålamodskrävande timmar senare sover hon äntligen. Vilken jävla prövning! För det första har jag inget tålamod alls, för det andra saknar jag helt och hållet stubin och för det tredje så hade jag inte haft en chans att äta något sedan frukost. Jag bet ihop käkarna så hårt jag kunde och upprepade mantrat hon är sjuk, hon har ont, det är synd om henne, skärp dig och håll ut, det är snart över... Jag trodde fan att jag skulle bli mentalsjuk ett tag, innan jag äntligen märkte hur ungen började slappna av. Nu sitter jag och slänger i mig en pyttipanna som jag stekte på högsta temperatur under en väldigt kort tid. Maten är kall inne och bränd utanpå och smakar skit. Om inte pappan till den här ungen kommer hem tidigt idag så blir tvångströja, elchocker och kalla bad inslag i min vardag framöver.