"Mamma, jag hann inte ifatt Sara! Hon hade en rosa klänning!" ropar dotter när hon kommer springande mot oss på filten där vi sitter och har picknick. Jag undrar först vem hon menar för vi känner ingen vid det namnet. Sen kommer jag på det. Jag råkar nämligen veta att Sara Edwardsson från Bolibompa, även känd som Supersnällasilversara och lite av en idol för dotter bor intill parken vi besökte. Vi äter vidare. Så plötsligt är hon där igen, Supersnällasilversara. Dotter springer fram men stannar upp en bit ifrån. Hon är ute med sin son, de är på väg till lekplatsen och promenerar sakta åt dotters håll. Dotter är totalt starstruck. Helt still står hon och bara tittar. Ögonen lyser av lycka och förväntan. Jag håller andan i väntan på vad som ska ske.
Snälla se henne, bemöt henne! Annat skulle vara förkrossande för ett litet barnhjärta. Men hon ser. Hon både ler och vinkar till dotter som står där med stora ögon och fingrarna i mun, alldeles lycklig över mötet med en superhjälte.
4 kommentarer:
Åh vilken fin berättelse!
Thanks! Det var ett rackarns fint ögonblick också!
Ja verkligen. Jag satt helt nervös och väntade på slutet.
Jag blev tårögd.
Skicka en kommentar