Jobbångest

En dag kommer den mysiga tillvaron i bebisbubblan att ta slut. Det ligger en bit bort i tiden men jag måste ändå börja tänka på det nu. Det handlar om jobb och karriär och det ger mig ångest ångest ångest. Jag valde att lämna mitt jobb. Jag har ingen chef och inga arbetskamrater som välkomnar mig åter efter föräldraledigheten. För att ta mig ur bebisbubblan måste jag söka jobb, försöka ta mig in i en svår bransch vad det gäller arbetstillfällen, om jag ska jobba med det jag är utbildad till. Och det vill jag ju. Det vore ju självaste fan om det inte gick någon gång. Jag valde att lämna tråkiga tryggheten på banken för att satsa på det här. Jag har en tre och ett halvt år lång utbildning bakom mig, fyra och ett halvt om man räknar lite strökurser. Men jag är inte kräsen, skiter det sig kan jag tänka mig nästan vad som helst. Häromdagen var jag inne på Granit och tänkte att det kanske inte skulle vara så dumt att stå där och plocka lite bland varorna. Det är det som är så tröttsamt med mig. Om jag bara var så där extremt målmedveten och fokuserade mot ett enda mål, då skulle det ju gå så lätt. Men så är jag inte. Jag tycker allt verkar ganska bra och även om jag vet vad jag helst vill så kan jag också se andra bra alternativ. Nu måste det bli skärpning och fokus om det här ska gå vägen!