torsdag 13 maj 2010

Jobbångest

En dag kommer den mysiga tillvaron i bebisbubblan att ta slut. Det ligger en bit bort i tiden men jag måste ändå börja tänka på det nu. Det handlar om jobb och karriär och det ger mig ångest ångest ångest. Jag valde att lämna mitt jobb. Jag har ingen chef och inga arbetskamrater som välkomnar mig åter efter föräldraledigheten. För att ta mig ur bebisbubblan måste jag söka jobb, försöka ta mig in i en svår bransch vad det gäller arbetstillfällen, om jag ska jobba med det jag är utbildad till. Och det vill jag ju. Det vore ju självaste fan om det inte gick någon gång. Jag valde att lämna tråkiga tryggheten på banken för att satsa på det här. Jag har en tre och ett halvt år lång utbildning bakom mig, fyra och ett halvt om man räknar lite strökurser. Men jag är inte kräsen, skiter det sig kan jag tänka mig nästan vad som helst. Häromdagen var jag inne på Granit och tänkte att det kanske inte skulle vara så dumt att stå där och plocka lite bland varorna. Det är det som är så tröttsamt med mig. Om jag bara var så där extremt målmedveten och fokuserade mot ett enda mål, då skulle det ju gå så lätt. Men så är jag inte. Jag tycker allt verkar ganska bra och även om jag vet vad jag helst vill så kan jag också se andra bra alternativ. Nu måste det bli skärpning och fokus om det här ska gå vägen!

3 kommentarer:

Alexandra sa...

Hörredu. Njut av tiden med ditt lilla barn nu och stressa inte upp dig över jobb än. ta vadsomhelst till en början, gör som jag, stå i butik ett tag. framtiden är lång men livet för kort för att fylla med ångest.

njuuut och slappna av.

Mitt bästa råd.

MammaCita sa...

Jo jag vet. Det är så irriterande, för jag vill ju bara vara i nuet men jag kan heller inte låta bli att tänka på framtiden. Skulle absolut kunna tänka mig att stå i butik ett tag, eller egentligen vad som helst som inte kräver totalt engagemang under en period för att lagom långsamt slussa mig in i arbetslivet. Har till och med funderat på att hoppa in på mitt gamla jobb då och då, men jag vet inte... Är lite rädd att fastna där igen då jag vet att det funkar så bra i kombination med familj.

MANNY-KEN sa...

Precis så var det när jag var mammaledig också. Blev av med jobbet innan Loppan kom och så denna lilla naggande oron i kanten hela tiden (måste fixa jobb, måste fixa jobb...)Hoppade runt på en massa korta vikariat, men sen dök det upp ett jobb. DET ORDNAR SIG. Det gör det alltid. Men jag vet...oron.