Höstgarderoben

Barnen är höstkittade, har allt de behöver. Jag däremot har inget. Alltså, jag har ju kläder men inget jag har lust att ha på mig. Uppdateringar av höstgarderoben har inte gjorts på två år (förra året på grund av graviditeten) därför känns den i år väldigt... gammal. Menar inte att det behöver vara så jäkla trendigt men jag vill heller inte gå runt och se ut som för två år sen. Inventering nu, hit the stores imorn. Ja just, kanske måste kolla kontot först för att se om jag har råd att bli hipp och uppdaterad.

Stora lillebror

Hämtade ner dotters gamla kläder i storlek 80 från vinden. På lapparna står dotters namn skrivet eftersom hon var 16 månader och hade börjat på dagis när hon använde dem. Nu är det dags för lillebror 8,5 månad att använda samma plagg. Inte undra på att ryggen min värker ibland.

Nätbrejken

Två dagar, så länge har jag nog inte varit utan bloggar och allmänt slösurf förut. Beroende? Ja! Jag försökte inte INTE kolla, det bara blev så. En hejdundrande rolig möhippa, ett hus under renovering och flyttförberedelser gav mig noll tid över till nätet. Så idag, medan jag väntade på att fyrans buss skulle åka från Gullmarsplan fanns det plötsligt en liten lucka. Jag drog fram Iphonen och började ivrigt surfa runt, hetsigt på samma vis som när jag slukar de första godisarna ur en efterlängtad blandpåse. Ahhh, härligt. Nu är jag uppdaterad.

Kära högre makter...

... gör så jag får sova snäppet mer än fyra timmar i natt. Jag tror att det skulle göra mig gott.

Renoveringen, del 2 av 711

Jomenvisstsörrni. Här är alltså vårt nya hus som vi flyttar in i om cirka två veckor. Behövs en lättare uppfräschning men det ordnar sig tills dess. Eller hur?!?!

Lokalpromenad till lokalmusik

Bara ett par veckor kvar här. Tänker att jag måste passa på att krama ur allt det götta ur Årsta. Som om jag inte skulle komma tillbaka liksom. Tar Årstapromenader om kvällarna och lyssnar på Parken. Blir vemodig och förväntansfull på en och samma gång.

En förälders klibbiga bekännelse

"Vilket väder! Det har varit sådan jobbig luft på sistone, alldeles tung och fuktig. Man känner sig så klibbig!" Jo tack, väder eller inte, jag vet känslan av klibbighet. Ända sen jag fick barn för fyra år sedan har jag känt mig mer eller mindre klibbig och småsvettig mest hela tiden. Klibbig av trotsfighter, dagislämningar och hämtningar under stress, skrikande barn på golvet som har nekats glass i matvaruaffären, trötta barn, släpande på barn, kassar, vagn och sparkcykel, mattheten mellan klockan 17 och 18 när blodsockret är på botten samtidigt som middagen ska fixas... And it goes on and on. Jag kan inget annat säga än att föräldraskapet är en riktigt svettig business. Eller har jag fel? Här har jag outat mig som klibbig morsa, kom nu inte och säg att ni tar er igenom småbarnsåren lika svala och sköna som en bris från havet!

Look à la the Henricksons

Är helt betagen av Big Love. År efter alla andra betar jag nu av säsong ett i rask takt. En sån intressant serie! Så idag, efter att ha gjort dagens klädval, gick jag till spegeln för att studera resultatet. Framför mig stod hälften Nicki, hälften Margene. Alla som har sett serien fattar vilken halva som är vilken. Nästan samtidigt säger min man att "det är lite Big Love över dig idag". Gårdagskvällens intensiva häng med the Henricksons hade tydligen inspirerat mig till dagens poly-fruaktiga look.

Wind of change

Det är snart höst och huvudet har redan börjat skrika efter förnyelse (hösten är ju förändringarnas årstid). Tur då att vi flyttar inom kort, men jag vill inte nöja mig där. Vet inte exakt vad jag är ute efter men saker och ting måste hända. Slentrian är det värsta jag vet, då måste jag förändra, skaka om. Vänta, var det inte typiskt just för 80-talisterna att aldrig bli riktigt nöjda? Och varför är det (jag) så? Måste ringa frisören. Startskottet för alla förändringar går alltid vid en klippning.

Efter solsken kommer regn

Kaboom så blev det falukorvsvardag igen, fast utan korven förstås. Fiskpinnar är det nya falukorv. Regniga dagislämningar, scheman och rutiner. Och så den obligatoriska första höstförkylningen. Check på allt. Det här är så bekant, mysigt på ett sätt och nästan lite efterlängtat.

Pirrig i ett hus

I torsdags blev vi radhusägare. Vilket fantastiskt spontanköp, jag är huskär! Än så länge har vi bara varit där och tittat. Hantverkarna ska göra sitt innan vi flyttar in. Renoveringsberoende som vi är kunde vi inte låta bli att ta den kvarlämnade sopkvasten och damma in den i gipsväggen som ska rivas, bara för att få en känsla av hur det kommer att bli utan väggar på bottenvåningen.

Middagsloopen

Vad hette det där tvprogrammet som sändes för länge sen där en kock kom hem till en kändis och lagade middag av det som fanns i kylskåpet? Har varken ork eller tid att gå till affären så jag hade tänkt köra en sån variant idag, men efter att ha tittat i kylen är jag inte så säker på att det är möjligt. Inte ens kocken skulle kunna få till en middag av dessa icke existerande ingredienser. För att lyckas med en trollkonst av det här slaget behövs inspiration, något jag inte haft på länge när det gäller matlagning. Man kan väl säga att maten har fastnat i en looping. Samma (snabb huvudräkning) fem som går runt runt runt runt runt...

Hurra älskade!

Jag går och lägger mig nu och kommer därmed att sova "över" klockslaget då den här lilla människan såg ljuset första gången för precis fyra år sedan.

Jag kommer från 90-talet

Så där ja, ny cykel fixad. Blixtköpte på blocket. Nu cyklar jag på en pastelligt mintgrön damcykel av välkänt kvalitetsmärke, modell racer från slutet av 80, början på 90-talet. Cykeln, cykelbyxan, mina nya Kelly i Bevvan-jeans för 40 pix från Weekday. Jag är 90-talet all over again!

Ynkel är vi allihopa

Halsfluss in da house. Otroligt synd om ynklig bebis. Otroligt lite sömn om nätterna. Otroligt trött tillvaro. Just nu sover han gott, så varför sover då inte jag?

Vid Skanstull rullade den bra. På Vasagatan, tio minuter senare, fick jag kliva av eländet. Det är min cykel vi talar om. Tre gånger har jag haft den ute i sommar, lika många gånger har den gått sönder. Jag orkar inte mer, så jag dumpade cykeln i stan, tog min cykelkorg och bestämde mig för att promenera hem - utan cykel. Skulle någon vara intresserad så står det en olåst, svart damcykel av okänt billigt märke utanför Sabbatsbergs sjukhus. Varsågod!

Hemvägen gick via nedre Kungsholmen, förbi den adress som sedan tjugofyra år tillbaka och fram tills förra månaden var mitt (ena) barndomshem.

Men även fast jag är född och uppvuxen i Stockholms innerstad har jag svårt att tro att vi blir stadsbor i framtiden. Söder om söder har vunnit mitt hjärta, så är det. Gångerna jag tar mig norr om Slussen är få, det har bara blivit så.

Jisses, jag är i sjunde skohimlen

Kärlek. Kärlek är det viktigaste förstås, men att få ett par skor av sin älskade, bara så där, är verkligen inte fy skam det heller!

På önskelistan

Finkammar butikerna i jakten på dotters önskade födeledagspresent, en sonny angel med jordgubbshuvud . Just det där med jordgubbshuvud var väldigt viktigt så jag letar på. Medan jag letar kan jag inte låta bli att titta på saker till radhuset. Som ett sånt här lysrör, vilket jag bara måste ha, det känner jag nu. Det blir näst intill dubbelt så mycket yta att lysa upp så visst är ett lampköp alldeles motiverat!

Harem got me

Först cykelbyxan, nu harem. Säg vilken omtvistad byxmodell som helst och jag tar den på mig förr eller senare (efter att först ha sagt aldrig, såklart).

Pinsamma morsan

Det är jag det, tydligen. Trodde faktiskt att jag hade några år på mig tills allt blir så piiinsamt...

Ända sedan gårdagens avsnitt av Supersnällasilversara har jag haft en melodi på hjärnan och idag, på vägen till affären sjöng jag följande rader från den catchiga låten:

Vi mår illa av att sitta stilla
Upp och jumpa skaka på din rumpa

- varpå jag skakade lite på rumpan.

"Meh, åh! Gör inte sååå! Åååh äckligt!"

Sängfan gav mig nackspärr

Morgonen bjöd på en otrevlig överraskning i form att nackspärr. Jag skyller på sängen, det måste bero på den. Har egentligen aldrig varit nöjd med sängen som vi köpte för ungefär fyra år sen. Vi provade ut den när jag var höggravid med dotter. Oerhört ogenomtänkt, för säg den som kan ligga skönt ens på femton madrasser de sista månaderna av graviditeten. Efter sommarens övernattningar lite här och var, där till och med en natt på skumgummimadrass framstår som skön, har jag tillräckligt med sängreferenser på fötterna för att leta upp marknadens skönaste madrass. Under de få timmarna jag får sova om nätterna ska jag banne mig ligga skönt.

Det nya livet närmar sig

Insåg nyss att det bara är dagar kvar tills vi blir radhusägare. Jösses, vad har vi gett oss in på?! Jag måste erkänna att det pirrar bra ordentligt nu. Det här blir något helt nytt för oss. Stora ytor, fler rum, två våningar, en liten trädgård... Trädgård ja, hur ska det gå? Jag vet ingenting om trädgårdsskötsel. "Du som är så dålig med växter" har min egen mor sagt till mig en gång. För mig som alltid har bott i lägenhet blir det här som att öppna dörren till en ny värld. Det längtar jag efter. Jag längtar efter den där stunden då flyttlasset gått, då vi står där i ett virrvarr av flyttkartonger i ett främmande hus som vi ska göra till vårt.

Right now

Lyssnar till grannarnas musik och håller på med datorn intill vidöppen balkongdörr. Det känns skönt att få frysa lite. Längtar efter hösten faktiskt. Och alldeles nyss drog jag en hårsnodd runt mitt korta hår, det gick men ser lite lustigt ut. Längtar efter att kunna ha tofs också.