Om att ha en dotter

"Är jag ful mamma?" Mammahjärtat går med ens i tusen bitar. Jag släpper allt jag har i händerna och tar tag om henne. Tänker vem i helvete har fått henne att tro det. Sån blir lejonmamman. Förklarar för miljonte gången hur fin hon är. Att hon är fin för att hon är den finaste personen i världen, för att hon är den hon ÄR. Det fina sitter inte i utseendet förklarar jag för jag vet inte vilken gång i ordningen. Varför hon undrade var för att hon hade byxor. Hon går på dagis, är inte ens 5 år. Ändå har hon snappat upp, från någonstans, att en söt klänning gör henne finare än ett par sköna mjukisbyxor. Förlorar hoppet en smula. Som vi jobbar för att ge henne styrka i den person hon är. Berättar att kläder och utseende inte spelar någon roll för hur fin hon är. Och inte bara vi. Nära runt omkring, inte minst hennes pedagoger, som varje dag ältar och bankar in samma budskap i barngruppen. Allt vi säger och ändå finns det fortfarande tvivel, något som får henne att undra om hon är ful. Att hon kanske är det för att hon inte har på sig söt klänning. Vad kan jag då mer säga som förälder? Förmodligen säga det miljoner gånger till. Aldrig ge upp och fortsätta mata styrka.