Gott nytt år!

Vi firar ett barnanpassat nyår hemma i lägenheten. Tre av sju firande är under tre år så det blir lite som det blir. Mellanmjölken och bubblet samsas på bordet och oxfilén och den fina förrätten ratas av de små som uppenbarligen inte har lärt sig uppskatta livets goda ännu.

2008

Lite av en nyårskrönika.

De första månaderna präglas av trötthet och deppighet. Efter att ha flyttat och använt all vår fritid till att renovera nya lägenheten är vi trötta som sjutton. Vintermörkret gör det inte bättre. Sambo läser dubbel fart för att ta sin examen och vardagen känns oerhört inrutad, tråkig och stressig. Vi har fullt upp och tar oss knappast tid för något roligt. Dotter har nyligen börjat på dagis och får den ena infektionen efter den andra. Nog får vara nog tänker vi och i månadsskiftet februari/mars tag vi ut våra sparslantar från banken och åker på värstingresa till Thailand för att få vara tillsammans i lugn och ro.


Det gjorde susen. Vi blev glada igen och våren kom äntligen till stan. Livet leker och dotter bara växer. Hon känns för första gången som ett "stort" barn och pratar som aldrig förr. Vi firar födelsedagar och jag gör äntligen min tatuering som jag velat göra flera år. Samma dag får sambo sitt drömjobb som vi firar. För min del är det same old på jobbfronten men börjar nu fundera över min framtid.


Det blir sommar, som i stort sett regnar bort. Sambo och dotter är lediga hela sommaren lång och jag jobbar mest. Vi hänger tillsammans i stan men också en del på landet hos mormor och morfar i det nya huset. I juli åker vi till Köpenhamn och blir strandsatta på vägen hem då flygplanet aldrig dyker upp. Vi får plötsligt behov av bil och bestämmer oss för att köpa våran lilla silverpärla. Jag påminns om att det hade varit bra om jag tagit körkort under året, vilket faktiskt var ett halvt nyårslöfte. Dotter råkar vid ett tillfälle få i sig lampolja och vi åker i ilfart till akuten, vi är livrädda men väl på akuten förstår vi att det aldrig var någon fara. Vi inser att det inte blir någon mer sol. Sommaren är slut och jobb och dagis drar igång igen.


Vardagen rullar på under hösten och inget speciellt händer. Vi är gladare och piggare än hösten året innan och bättre på att hitta på roliga saker. Livet känns rätt bra och bekvämt. Dotter får en ny kusin och jag smider framtidsplaner på jobbfronten. En mindre variant av Extreme Home Makeover äger rum här hemma när vi tar in hantverkare för att göra klart massa gammal ångest här hemma. Dotter fortsätter växa, ganska mycket på längden och så även hennes självständighet. Vi tycker att hon är inne i den roligaste perioden hittills men också den jobbigaste då trotsåldern nu är inne och varvar tio djupa andetag med gapskratt.


Och nu är vi här, den 30:e december 2008. Imorgon firar vi nyår här hemma och undrar vad som kommer att hända under 2009.

Hemma bäst

"Staycation - Att stanna hemma eller inom närområdet på semestern av ekonomiska skäl. Eller för att vara klimatkorrekt."

DN Söndag har listat ett antal uttryck som präglat 2008. Jag fastnade för uttrycket ovan och tänkte att det för våran del kan det komma att passa in på 2009 då vi (om jag får bestämma) lägger alla våra slantar på ett grandiost boende. Vem behöver åka på semester när man har obegränsade ytor att röra sig över. För den som önskar att komma bort är det bara att ta sig till andra sidan lägenheten eller vad det nu blir, för en avkopplande stund för sig själv.

Det som från början var en liten önskan att någon gång framöver flytta till större har nu vuxit till en besatthet för min del. Så fort jag ser mig om eller rör mig här hemma så väcks min irritation och jag kan plötsligt bara se allt det negativa. Mitt problem (ibland också en tillgång) är att jag aldrig kan känna mig nöjd. Jag får liksom ingen sinnesro utan strävar alltid efter något bättre. Nu har en möjlighet dykt upp till större lägenhet i samma område där vi bor. Den är egentligen perfekt och allt vi vill ha. Om vi ville och orkade så skulle vi kunna dra igång hela köp/sälj karusellen igen. Jag vill och jag skulle tvinga mig själv till att orka. Sambo vill ha lägenheten men orkar inte nu. Jag förstår honom och ska försöka bita ihop och hålla ut lite till, försöka vara nöjd.

Bovision

Jag vill bo i lägenhet, sambo vill bo i villa. En rimlig kompromiss och mest sannolika för oss skulle vara ett radhus. Den senaste tiden har innerväggarna kommit allt närmre och sakerna har tagit över den lilla yta vi har. Igår kom vi hem med den andra fulla julklappskassen. Tack, det var jättefina saker men var ska vi göra av dem? Det är nästan så pass att jag är beredd att offra vårat toppenläge mot något större ett par t-banestationer längre ut. Givetvis gjorde jag en hemnet-koll och la fram ett objekt för sambo. Vi har sneglat lite på det förr men kommit fram till att det inte var något för oss. Igår kändes det plötsligt mer rätt.

- Vad säger du? Ska vi?
- Nej, vi sa ju att inte riktigt gillade läget.
- Men. Men vi kan väl låtsas?

Julen - it was nice!

Sötprat

Det är fanastiskt roligt att lyssna på allt prat som kommer ur munnen på dotter nu när hon kan prata så pass bra. När hon tar efter vuxenprat kan man höra de lustigaste och gulligaste små meningar. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt men jag försöker verkligen för hon är ju helt allvarlig i det hon säger. Det är synd att det inte går att veta när sötpratet kommer, för jag skulle så gärna vilja spela in det. Som ikväll när hon låg i sin säng på väg att somna, då vände hon sig plötsligt om och tittade upp på mig med en allvarsam rynka mellan ögonen och sa:

- Jag tänkte leka med mina klossar.
- Tänkte du leka med dina klossar?
- Ja.
- Nu?
- Ja.
- Vet du vad, nu ligger du i sängen och ska sova men imorgon bitti, då leker jag gärna med klossar tillsammans med dig.
- Det gör vi mamma.

Mellanlandning

Vi är hemma igen. Julen har paus i ett halvt dygn innan den drar igång på nytt med andra sidan av släkten. Det är så skönt hemma, inte ett ljud hörs. Sambo är ute och träffar sina vänner över en traditionsenlig juldagsöl. Jag sitter hemma och njuter av ensamheten och att inte behöva prata och är just nu mycket nöjd med tillvaron. Snart ska jag lägga mig och sträckläsa julklappsboken.

So long!

Nu åker vi från staden och uppkopplingen för att fira jul på landet.

God Jul allesammans!

Hörs om några dagar.

klappjakten

Vi var visst inte helt klara med klapparna som jag trodde igår, så på väg hem från jobbet tog jag en vända på stan. Och jag säger bara det, vilket jävla helvete! Vad händer med folk innan jul?! Ska man inte vara glad och harmonisk när det är jul? Ok, det är väl inte jag heller men jag har i varje fall vett och sans och låter bli att gå på som en bulldozer i jakten på klapparna. Efter en stunds ofokuserat letande, eftersom jag mest studerade folk, insåg jag att för att få mina ärenden gjorda måste jag bli precis som alla andra och köra solorejs med tunnelseende utan att ta hänsyn till någon annan. Det funkade. Jag fick tag i klappen som var det sista exemplaret, vilken jag sprang fram till rädd för att någon skulle hinna rycka den precis före mig. Jag kan inte låta bli att tänka på varför vi gör så här år efter år. Och vem gör vi det för? Alla verkar ju ändå bara lida inför jul. För min del kunde jag gärna strunta i julklapparna. I varje fall inga till oss vuxna som kan köpa vad vi vill när vi vill. Nej hörni, nästa år vet jag inte om jag vill ställa upp i klappjakten.

Det närmar sig jul

Allt är fixat, klapparna är köpta och lägenheten så gott som städad. Nu är det bara att slappna av och invänta julafton. Jag måste dessvärre beta av en och en halv arbetsdag, sen sätter vi oss i bilen med pick och pack och åker ut till landet. Julefrid!

Äntligen!

Bara vetskapen om att vi går mot ljusare tider fick mig att hoppa upp ur sängen idag, piggare, friskare och gladare. Att solen skiner ute är en bra bonus!

Segt

Ledsen, men från mig kommer det inget nytt idag. Vaknade 09.30 med monsterhuvudvärken, somnade om och vaknade igen 11.30. Sen dess har dagen gått i sengångarens tecken och lär så förbli fram tills jag återigen kryper ner och drar täcket över huvudet. Vore trevligt att få känna sig frisk imorgon.

Fröken duktig

"Du behöver inte vara duktig jämt. Häng inte upp dig på en sak som gick fel. Det är så typiskt tjejer att göra det, du måste tänka på det som gick bra istället". Så sa sambo till mig när jag våndades med väldig prestationsångest. Jo, så är det nog och jag är säker på att de flesta killar i min omgivning skulle vifta bort såna tankar likt bananflugor eller inte ens bry sig om det gick lite fel när det fanns så mycket annat som var bra. Varför ska det vara så svårt för mig att göra detsamma?

Keep out

Så fort man skaffar barn far alla ens privata angelägenheter ut genom ytterdörren. Det blev jag återigen påmind om när jag gick in i badrummet för att gå på toaletten. Jag vet inte hur det hände men helt plötsligt befann sig samtliga familjemedlemmar inne på toaletten tillsammans med mig som mest av allt just då önskade en liten, bara en liten stund för mig och mina behov.