Det är dags att lägga av nu. Ni har spelat tonårspunk sedan 1992 och låter fortfarande likadant, även fast ni börjar bli gubbar. Det är dags att gå vidare, det har jag gjort. Ni var mina stora tonårsidoler, hade till och med en långvarig star crush på Nikola. Jag lyssnar fortfarande på musiken då och då (den äldre) men min crush har sedan länge gått över. Minns så väl när det hände - i samband med en efterfest för flera år sedan. Det finns inget som dödar en star crush så bra som att träffa sin idol i verkligheten.
Men nu får det räcka. Lämna scenen innan det är för sent kvar och låt mig behålla bilden av er med romantiskt tonårsskimmer och alla fina minnen med erat soundtrack till.
Kram / C
4 kommentarer:
Ojoj! Min star crush var på gitarristen Erik, och startade genom att jag fick träffa honom i verkligheten. Jag satt i hans knä och han skrev ett kärleksbrev på mitt backstagepass (jag jobbade på nån rutten festival back in the days) "I love you, Aj löve jo, I love you" stod det och jag hade stooora planer på att sticka till örebro och gifta mig.
Men jag håller med dig. De gamla skivorna håller än, men de nya känns lite blaha. Men däremot så gillade jag faktiskt Nikolas soloplatta som han släppte för ett par år sen!
Haha! Det här är för roligt! Ännu en sak gemensamt - spooky... Det var ju tur att vi aldrig behövde slåss om samma man ändå.
Jag kan förstå att din crush började när du fick sitta i knät, Erik var ju ändå lite av en flickfavorit. Själv blev jag lite besviken på verklighetens Nikola. Behöver nog ha avståndet upp till scenen för att få den där känslan. Istället fick jag ett ass grab och tappade intresset. Det var tider det...
Hähähäh!
Jo.. Den där Erik-crushen satt nog i ett tag, trots allt. Jag har nämligen på fyllan-dejtat en kille som är en kopia av karln! Hahah! Och han är fortfarande en utav dom sötaste raggen jag haft ;)
Men var det ass crab:andet som fick dig att få avsmak för Nikolamannen? För sånt hade jag GÄRNA tagit emot.. Tror jag. Fast av Erik då!
Hmm, kanske inte själva ass grabandet i sig (för det är ju alltid roligt att bli uppskattad) utan snarare tillgängligheten. Tror att det tog bort lite av magin...
Skicka en kommentar