snygghet före funktion

När jag cyklar möter jag väldigt många sportigt klädda männsiskor. Såna som ser ut att vara tagna direkt från Naturkompaniets produktkatalog om ni förstår vad jag menar. De är för ändamålet korrekt utrustade från topp till tå och allt de har på sig är smidigt, smart och kan förvandlas till vad som helst vid behov. De har inte många plagg, kanske behöver de bara en jacka och en byxa året om eftersom allt går att anpassa efter väder;

Jag köpte den här jackan, den var ganska dyr men man kan ha den året om. Till exempel nu till våren har jag tagit ur fleecefodret. Mössan är också jättebra. Blir det kallt kan man fälla ner öronlapparna och högst upp har den en dragsko som man kan öppna upp och då dra ner mössan som en tubhalsduk. För att inte tala om byxorna, så fiffiga! De har ett löstagbart foder som man kan sätta i till vintern och till sommaren kan man enkelt dra av underbenen med en dragkedja och vips så kan man ha dem som shorts också.

Det är lite av den tråkigaste stilen jag vet. Jag fattar ju förstås att modet inte är prio ett här men jag kan inte låta bli att tänka på hur trist det måste vara att se likadan ut året om i sina tre plagg. Själv äger jag inga praktiska kläder och är mycket tveksam till om jag någonsin kommer köpa ett. Jag må frysa häcken av mig när jag cyklar till jobbet på morgonen men då känner jag i varje fall snygg på eftermiddagen när jag cyklar hem i solen.