Får en kick av att jag kan

Jag är så glad och stolt över att jag har lärt mig jogga. I många år har jag bestämt hävdat att jag inte kan och aldrig kommer kunna lära mig att jogga. Har gjort några tappra försök men samtliga har slutat med håll och besvikelse. Sen fick jag två barn och tidsbrist och insåg att jogging är den enda form av motion jag rimligtvis skulle kunna klämma in i livet, om jag bara fixade att springa. Kan man inte får man öva och det har jag gjort. Min första löprunda blev skrattretande kort men ändå en utgångspunkt i min kommande träning. Jag bestämde att jag måste öka prestationen med en halv kilometer varje gång jag sprang, annat vore personligt nederlag och lika med att ge upp. Och ta mig tusan, jag har fixat det! Nu har jag nått mitt första delmål och i morgon ska jag springa mitt första lopp. Är sjukt nöjd med mig själv och min prestation hittills. Saker och ting går ju, bara man bestämmer sig!