Dagens

DAGENS VILL HA: Är ganska nöjd faktiskt, möjligtvis lite längre hår.
DAGENS KLÄDSEL: Tights i märkligt mönster, grå stickad tröja.
DAGENS SMINK: Lite grann.
DAGENS FRISYR: Oborstat i knut, dock lite längre ner på huvudet än vanligt.
DAGENS HÄNDELSE: Vi vaknade till den fantastiska nyheten att våra kära vänner blivit föräldrar natten till idag. Jag studsade rakt upp ur sängen trots bara fem timmars sömn.
DAGENS LÅT: Eh... det är nog mest dotter som lyssnat på sin musik idag.
DAGENS PLANER: Äta långfrukost, byta däck på bilen (jag tittade på), gå promenad, köpa välkommen ut-present till ovanstående bebis, laga lasagne.
DAGENS SAKNAD: En hylla med mer plats för grejer. Vi blir snart en till vilket onekligen innebär fler grejer att hitta plats åt.
DAGENS DUMMASTE: En kissblåsa som rymmer lika lite som en tesked.
DAGENS DROG: Att röra på mig.
DAGENS KRAM: En hel natts lång kram från dotter som sov i stora sängen i natt.
DAGENS PUSS: Från familjen, andra brukar inte pussa på mig så ofta.
DAGENS KÖP: En present, middag, en bamse-tidning
DAGENS GODIS: Alkoholfri öl.
DAGENS HUMÖR: Glatt och lite otåligt.

Avställningsyta

Lite skor, lite gravidsvammel

Igår slängde jag med sorg 99 kronors-skorna i soporna. Under den korta tid jag använde skorna hann jag laga dem inte mindre än tre gånger. Känns väldigt tråkigt men vad hade jag egentligen väntat mig av ett par skor för knappt en hundring.

Alltså, jag kan verkligen inte sluta älta att skorna är trasiga. Jag förstår plötsligt den stereotypa gravida kvinnan, så som hon ofta framställs i film när hon bryter ihop till en gråtande pöl för att mannen kom hem med kolaglass istället för chokladglass. Jag säger inte att jag är sån men jag kan definitivt känna igen vissa drag. Problem som vanligtvis inte skulle bekomma mig särskilt mycket kan nå enorma proportioner, typ nu att jag är uppriktigt ledsen för att de enda skorna som fortfarande satt skönt och var fina på mina fötter har gått sönder. När jag tagit mig i kragen ska jag titta efter nya, jag nämligen fått tips.

En visit i frilansvärlden

Vi delar arbetsplats idag nere på fiket vid torget. Sitter med varsin dator och jobbar, jag med mitt och han (my man) med sitt. Lunch ska ändå ätas, fika ska ändå fikas och dotter går på dagis i samma byggnad, praktiskt med andra ord. Caféjobb/plugg är the shit ju! Jag som alltid avundats alla fria människor som kan ta med sin dator och sätta sig var som helst och jobba, i synnerhet när jag satt instängd i kontorslandskapet, strikt hänvisad till mitt skrivbord och min stationära dator. Den här hösten har jag fått testa på friheten jag med. Vad synd att min vidareutbildning kommer föra mig åter till kontorslandskap och bestämda platser.

Chockerande

Till och med jag kan känna för att bära ett kulört plagg en sån här grå dag men att jag ens har den i min ägo förvånar mig mycket. En osmickrande turkos gigantisk kofta som får mig att se tio gånger mer gravid ut än jag är. Det färgsprakande armbandet däremot är en annan femma. Det sträcktes högtidligt fram till mig i morse med en undran om jag ville ha det på mig idag. Självklart tackar man ja till ett sånt erbjudande. Dotters egengjorda armband har fått mig att le flera gånger idag.

Fördriver tid

Det går segt som tusan idag. Dagens andra balja kaffe sänks samtidigt som jag skummar igenom valda delar av kurslitteraturen inför tentan. Inte mycket fastnar. Försöker anteckna lite i ett dokument för att behålla läsfokus. Funkar inte heller. Det är väldigt lätt att glida över till internet när man ändå sitter vid datorn. Jag kollar bloggar, bevakar trafikinformationen från flygplatsen eftersom jag inte gillar att ha min man uppe i luften, läser nyheter och på stan men inte kurslitteraturen. Så här blir det när jag har gott om tid på mig. Kniven mot strupen och att snubbla in över mållinjen, det är mer min melodi.

när yang åker bort

Pappan är på en jobbgrej nere vid medelhavet, i det där landet där de äter världens godaste pasta och dricker rödvin. Själv har jag ätit en tallrik fulpasta med färdigsås och tagit ett glas mellanmjölk. Dotter sover äntligen och jag har langat upp fötterna på bordet och slökollar på söndasfilm, trött som tusan. Vi är ett väldigt bra team jag och min man, lite som yin och yang. Allting löper på ganska smidigt. Men om till exempel yang åker iväg ett tag så märks det på dotter, i synnerhet nu när jag är gravid och inte har lika mycket superkrafter som vanligt. Det ska testas extra mycket, det ska trotsas och göras precis tvärt om. Sånt blir man trött av. Imorgon är teamet komplett igen, tills dess ska jag lägga mig i stora sängen där jag nattat dotter och krama om henne hela natten. Hur dagen än har varit är hon ändå världens sötaste när hon sover. Och förresten, när hon är vaken också.

Om ynnesten att få bära byxor

Just det, jag har köpt ett par helt amazing byxor. Jag har inte haft byxor på mig på många månader och sååå förtjust är jag faktiskt inte i tights, men som alla nuvarande och f.d. preggos vet är det svårt att få till det där med byxorna om man vill undvika att köpa gravidbyxorna bara för några månader. Hur som helst, jag browsade lite bland galgarna inne på Monki och där hittade jag dem. Ursnygga typ kostymbyxor med hög midja och mudd, enligt DN ett par av höstens must have kalasbyxor. Darrig på handen drog jag på mig byxorna i provhytten, rädd att gå på en nit men tänk, dom passade! De sitter sjukt bra nu och kommer bli ännu snyggare sen när magen är borta (nåja). Just nu är jag mest tacksam över att få känna mig lite tuff i byxor och ha ett alternativ till de eviga tightsen.

Lyssnar på

Det första jag hörde när jag slog på radion i morse var Julian Casablancas nya singel. Som gammal Strokes-diggare gillar jag vad jag hör och är förstås extra förtjust över synthljuden. Förresten, han har ju världens coolaste namn. Julian Casablancas... Med ett namn som det är det omöjligt att misslyckas i livet. Såna saker måste vi också väga in när vi snart ska bestämma oss för vad bebisen ska heta.

Att utmana sig själv med färg

Ha! En vit mössa. Vit är inte svart. Vit är en färg som lyser upp. Nej, det var ett lamt försök - inte alls godkänt. Men jag köpte ett blått nagellack.

Att följa

The Wire är slut sedan länge. Hösten blir allt ruggigare och kvällarna mörkare. Måste verkligen hitta en ny serie att sjunka in i. Har sett två avsnitt av Mad Men utan att riktigt fastna. Men den kanske tar sig? Den sägs ju vara seriernas serie...

Är det sant?

Det kan inte vara möjligt. Jo, det är det, det är på riktigt! Tonårstjejen som bor ovanpå oss i detta lyhörda hus, hon som har högljudda fester så fort mamman inte är hemma, hon som spelar singstar för sig själv om nätterna, hon som kan lyssna på samma låt tio gånger i rad - hon flyttar nu. Faktum är att hela familjen flyttar. Vilken dröm! Men vi kom på att vi inte ska ropa "hej" innan vi vet vem eller vilka som flyttar in. Till exempel, våra vänner bytte tyst gammal tant mot unga hårdrockare. Synd att man inte kan välja sina grannar.

Jag-snart även i lite färg

Jag hade en plan för hur jag skulle klä mig under graviditeten. Jag skulle ha mycket svart och lägga till små färgklickar i form av läppstift, nagellack, en färgglad halsduk eller mössa. "Jaha, som vanligt med andra ord." sa min kära vän när jag berättade om klädplanen. Om jag nu ser tillbaka på mina inköp under hösten så kan jag konstatera att allt är svart, inga undantag. Även det mest använda nagellacket är svart, liksom halsduken. Grejen är att svart är bäst. Svart slimmar, svart drar inte blickarna till sig. I svart är jag fortfarande bekväm och slipper känna mig som en svullen clown. Men nu ska jag utmana mig själv. Jag ska gå på stan och jag får inte komma hem igen förrän jag köpt en mössa eller en halsduk (både och skulle bli för crazy) i stark färg och denna mössa eller halsduk ska jag öva på att bära ända tills jag lärt mig acceptera den. Det blir en tuff övning.

Genius mom

Kanske beror det på att min nattsömn har snittat på fyra-fem timmar de senaste nätterna eller på svinsprutan som jag tog igår, kanske både och för idag hade tröttheten inga gränser. Och typisk nog sammanföll den med pappans sena dag på jobbet så jag var tvungen att dra eftermiddagslasset själv. Snurrig i huvudet gick jag mot dagis för att hämta upp dotter och försökte samtidigt tänka ut hur jag skulle klara eftermiddagen. Jag kunde ju inte gärna säga "jo förstår du, idag ska vi gå hem och sova". Så kom jag på det, genidraget. Det där med bio blev ju en väldig succé häromdagen så varför inte leka bio hemma. Sagt och gjort, vi köpte popcorn i affären, gick hem, ställde upp dotters stolar framför teven, bjöd mjukdjuren att sitta ner och körde igång en film. Mamman bakom genidraget intog horisontell position i soffan bakom och slumrade gott till Björn Gustafsons (den äldre) sköna berättarröst.