Mormors hårtork

Mitt hår är helt hopplöst och otämjbart. Det beror på att hårtorken har dött. Sambo blåste sönder den.  Det kanske verkar lite märkligt men den där hårtorken hade ett visst affektionsvärde för mig. Jag fick överta den från mormor som dog för 12 år sedan. Ända sen dess har hårtorken fått mig att tänka på mormor varje gång jag använt den. Jag tycker det är ganska kul att just hårtorken fick mig att minnas mormor. Bättre att bli påmind ofta i vardagen genom hårtorken än att minnas sällan genom någon gammal vas eller så. Hur som helst är den nu paj. Jag tror jag vet varför. Mormor sa en gång att maskiner vänjer sig vid ett visst handlag. Om det kommer en ovan hand går de sönder. När mormor senare dog och vi fick överta huset gick bland annat spisen sönder så fort vi kom dit och pillade på den med våra ovana händer. Just hårtorken må ha överlevt övergången från mormor till mig, men när det sedan kom en tredje person, helt utan erfarenhet av hårtorkar, så mäktade den inte mer och dog. Och här står jag men hopplöst hår.