Efter två månaders halsont tänkte jag att nog får vara nog och bokade tid hos husläkaren för check up. Någonstans mellan jobb och hämtning på dagis blev det lite ont om tid. Hämtningen skulle gå snabbt men tog istället dubbelt så lång tid eftersom jag var stressad. Kläderna åkte av istället för på och dotter vägrade gå åt rätt håll. Tillslut fick jag ta henne under armen och storma ut. Jag sprang med vagnen genom hela Årsta för att inte missa tiden. Fem minuter försent kom jag genomsvettig till vårdcentralen där läkaren tog emot. "Ursäkta, jag är lite andfådd, vi fick bråttom och blev tvungna att springa hit." Läkaren tittade upp på min vettvilliga åsyn. "Vad kan jag hjälpa dig med?" frågade hon. Jag såg vad hon tänkte; "Inte konstigt att du aldrig blir frisk som du håller på din oförståndiga människa." Sen tog hon en pliktskyldig titt i min hals och stack mig i fingret innan hon förklarade mig kärnfrisk. "Ta det lugnt, ta en alvedon och invänta våren så ska du se att du känner dig bättre." Det var det hela. Ok, jag fattar faktiskt poängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar