Det där med att gifta sig

Vi ska snart gå på bröllop jag och sambo. Paret är de första i vår egen ålder som tar steget från förlovning till giftermål. Det får mig förstås att börja tänka på våra egna planer. När dotter låg i magen blev jag friad till, sen dess har vi varit förlovade men inte kommit ens ett myrsteg närmare bröllop. Vi är båda väldigt säkra på att vi vill vara gifta med varandra men själva bröllopet, vigseln och hela balunsen kring det har vi inte riktigt vetat hur vi ska göra med och hur vi vill ha det. Jag har aldrig drömt om ett bröllop, däremot vill jag gärna ha biten med äktenskap, utan dess religiösa innerbörd men mer för att det är den typ av samhörighet jag vill ha i och med det liv vi valt leva tillsammans. Det där med att vänta på rätt tillfälle som vi länge gjort verkar inte funka, alltid händer det något. Menar, sen frieriet har vi hunnit få en treåring och dessutom en tvåa på gång. Så, nej det finns inget bästa tillfälle att gå och vänta på, det händer för mycket i livet för det. Vi får helt enkelt genomföra det här under de förutsättningar som finns, för gänga oss ska vi. En dag. Snart.