Lite psyko, men det är bara normalt

Omgivningen, please be patient. Mitt humör är just nu så svängigt att jag kan bli rädd för mig själv. Vissa dagar är jag lyckligast på jorden och allt och alla är så bra. Ibland orkar jag gå två mil och dammsuga hela lägenheten när jag kommer hem. Det finns dagar när jag orkar gunga tre treåringar samtidigt och sen leka kurragömma med dem i parken. Men så finns det dagar som är skit, som igår när jag fullkomligt rasande lämnade stan, åkte ensam hem och drog täcket över huvudet för att sura i min ensamhet. Det finns också dagar när jag knappt orkar klä på mig, eller ens komma ut och gunga mitt eget barn i parken. Det är så det är just nu - fram och tillbaka. Jag har läst att det är normalt, jag minns inte själv om det var så förra gången, kan ha förträngt det.