Skälet till viktuppgången, svullnaden och vattnet i kroppen var havandeskapsförgiftning. Jag hade nog gått med det en tid utan att veta om det innan tillståndet blev outhärdligt och jag sökte vård. Efter en tur i vårdkarusellen fick jag provsvaren och dotter blev samma dag tvungen att komma ut för att min kropp inte skulle kollapsa. Hon var fullgången och enligt kalendern var det dags men jag var inte tillräckligt på gång av mig själv, varpå de blev tvungna att sätta igång förlossningen på ett onaturligt sätt. Min mardröm är att samma sak ska hända igen, därför ändrade jag mig inne hos barnmorskan. Att låta mig själv och barnmorskan ha stenkoll på viktuppgången är det bästa sättet att vara på sin vakt OM samma sak skulle inträffa igen. Bevare mig väl för det.
LONG WEEKEND A HEAD
1 år sedan
2 kommentarer:
Jag gick upp 20 kg nånting men har bara gått ner 6 kg nu. Aldrig aldrig aldrig har jag haft sån fixering vid vikten som nu. Herregud, nästan 15 kg att gå ner. Ååå suck...
Visst är det lite jobbigt när man ställer sig på vågen. Jag hade tänkt mig att jag skulle föda ut extravikten och tänkte inte längre än så. Men det fanns så klart kilon kvar vilket inte är ett dugg konstigt. De kom ju inte över en natt så rimligtvis försvinner de inte heller över en. 9 månader, alltså lika lång tid åt andra hållet, tog det innan jag var bekant med mig själv igen. Sen finns det dem vars kroppar hoppar ner i stuprören typ på vägen hem från BB, men inte ska man stressa sig till det tycker jag.
Skicka en kommentar