Alldeles som vanligt igen

Något som känns väldigt viktigt nu är att få vara ensam med dotter, att vi hittar på saker bara hon och jag och att jag visar henne att vanliga jag är tillbaka igen efter graviditeten och kejsarsnittet. Det är nog det som har varit svårast för min del sen lil bro kom, att jag inte kunnat vara som jag vill och så mycket jag vill med bara henne. Att jag inte kunnat lyfta upp henne i famnen när hon varit ledsen, att jag inte fått bära, springa och tumla runt efter snittet, det har varit tufft för mig. Och henne. Dessutom var jag så pass dålig sista månaden av graviditeten så perioden då jag inte kunnat vara som jag brukar inför dotter har verkligen känts lång. För en månad sen var jag så pass bra att en liten springtur kändes rätt. Vi var på landet och hade gått iväg på promenad. Plötsligt ville dotter inte gå med längre, hon ville gå tillbaka till huset istället. "Kom, vi springer till huset" sa jag. "Kan du springa nu mamma?" "Ja, nu kan jag det" sa jag. "Kan du verkligen?" "Ja! Kom så springer vi!" Och så sprang vi. Jag har sällan sett henne så glad som när jag sprang. När jag sprang visade jag henne att allt mellan oss började bli som vanligt igen. Sen dess har jag har burit, vyssat, sprungit och gjort allt jag inte kunnat göra under en lång tid för att visa henne att allt är precis som vanligt igen. För det är det nu äntligen.