En lunch

Lillebror får sojakorv och makaroner och mmm:ar nöjt när han stoppar maten i munnen. Jag sitter bredvid, dricker kaffe och har lite dåligt samvete över den färglösa maten jag nyss serverat. Får nästan ettåringar ens äta sojakorv tänker jag nu och kan riktigt höra BVC-sköterskan predika om barn som får vegetarisk kost. Eller så tycker hon inte alls så. Har faktiskt aldrig berättat att lillebror nästan är helt vego, med undantag för när han är bortbjuden och det serveras kött. Aldrig orkat med ifrågasättandet jag tror ska komma från deras håll. Kanske dumt att förutsätta det. Men jag har aldrig varit orolig. Lillebror är en alldeles fin och frisk unge och jag tänker att vi som är hans föräldrar måste lita på oss själva och vara experterna när det gäller våra barn. Får påminna mig själv om att veta bäst. Det är annars så lätt att vika sig för de där andra experterna, som sköterskorna på BVC till exempel. Men jag måste också kunna stå på mig för det jag tror på och det har jag inte gjort när jag har valt att inte berätta. Det känns lite dumt nu. Vi ska snart på ettårskoll. Tror det är dags att berätta då.