söndag 7 september 2008

En huslig bekännelse

Varför dör alla blommor så fort de sätter sina blad innanför vår dörr? Det är inte ens så att vi glömmer bort att ge dem vatten, de dör oavsett. Jag önskar att jag var en fixig och pysslig typ som visste hur man sköter sköter sina blommor och hur man snabbt och billigt svänger ihop ett matbröd. Men sån är inte jag. Ibland läser jag bloggen Bondhustrun, men bara ibland för den ger mig ångest med allt bakande, recepttestande och syltkokning.

Varför bryr jag mig ens? Jag är inte och kommer aldrig att bli huslig. Min dotter kommer inte veta om något annat än att brödet kommer från affären och sylten likaså. Det kommer också vara normalt för henne att växterna lever ungefär i en månad innan de dör och kastas bort, att det aldrig doftar nybakade kanelbullar i vårat kök och att det nog alltid ligger en dammråtta under soffan. Nej, jag är ingen bullmamma, men jag är övertygad om att jag är en bättre mamma på många andra områden.

1 kommentar:

Hanna sa...

Jag varken vill eller kan sylta eller sådär, jag överlåter det åt dom som vill och som är duktiga på det. Men bakar gör jag gärna, men kanske inte bröd, utan kakor! Hähä.

Och det där med blommorna- jag hade samma problem förut och det berodde förmodligen på att det var så satans dålig luft i den lägenheten, för nu funkar det bra mycket bättre. Jag anser mig ha rätt gröna fingrar och har väl förstås blivit bättre med åren, men jag har aldrig misskött mina växter, så det kanske ligger i luften såattsäga..