Minimonstret

Jag sabbade dotters dag idag när jag visade mig på förskolan vid hämtning. Hon hade inte tänkt att gå hem just då och blev fly förbannad när hon såg mig. "Hon har ju precis lärt sig att planera saker" sa hennes ena fröken. Jo tack, det har vi märkt. Inget mer kasta ur sig "det gör vi sen" för allt sånt minns hon och planlägger nu. Idag hade hon alltså planerat att cykla på dagisgården och när jag nu kom, för att ta henne därifrån blev hon helt bananas. För min del fick hon gärna cykla en stund men eftersom hon var upptagen med att ligga på marken och skrika och slåss så blev det aldrig någon cykling. Istället bar jag hem ungen som fortfarande skrek, sparkade, slogs samt ströp mig med min egen halsduk. Sen sov hon en timme av ren utmattning och vakade tack och lov som ett normalt barn igen. Det är tur att de oftast är så gulliga så att man hinner glömma bort den där skitungen som kommer fram ibland.