Mean girls

På mitt jobb skulle man kunna göra karriär hur snabbt som helst. Om man är kille. Som kille skulle man kunna åka räkmacka hela vägen till toppen. Det blir nog lätt så när arbetsplatsen till största delen består av females. Jag och min manliga kollega i samma ålder och med lika många akademiska poäng är ett bra exempel. Kring honom blir tanterna som tokiga. Han kan bara stagediva rätt ut i kontorslandskapet och tanterna tar emot honom och lyfter honom fram på sina uppsträckta armar. Allt han gör är roligt och charmigt och föreslår han något köper de det direkt. Jag låter kanske bitter men tro mig, jag vill inte göra karriär där. Det känns bara så tröttsamt för mig som tjej. Jag vill inte direkt påstå att jag blir motarbetad men jag måste alltid vara beredd på att argumentera och kämpa för att få gehör för mina idéer av mina kvinnliga kollegor.

Jag tror inte att det här är unikt. Tjejer har alltid varit jävligt bra på att lyfta fram killar till deras fördel medan killar inte alls lyft fram tjejer på motsvarande sätt och det stör mig. Nästan ännu mer störande är det att vi tjejer inte låter varandra kliva fram. Skulle man få för sig att sticka ut tar det inte lång stund innan andra bitchiga females gör en medveten om ens rätta plats. Det är som att vi inte kan unna varandra framgång. Varför gör vi tjejer så mot varandra? Vad är det för sisterhood? Vi borde uppmuntra andra tjejer som tar för sig och lyckas, inte hålla tillbaka.