Det här känns väldigt konstigt. Som om jag glömt bort att gå till jobbet, att jag har borde vara någonstans där mina kollegor väntar på mig, utföra min medborgerliga arbetsplikt på kontorstid. Istället sitter jag vid mitt köksbord och gör just ingenting medan dotter går sin första dag på dagis och sambo börjat jobba. Jag har fyra dagar av ledighet innan kursen börjar. Jag borde passa på att njuta men så kommer de där tankarna att jag borde göra nytta. Så himla lutherskt och töntigt.
1 kommentar:
Messerschmidt som jag är så vill jag påpeka att den pliktkänsla du erfor snarare härör från Jean Calvin. Luther var faktiskt en lebensman som oslyldigt fått bära korset som pliktmarodör.
Skicka en kommentar