Varför är det så jobbigt att ringa sig sjuk till jobbet? Jag tror alltid att de andra tror att jag fejkar.
Yeah right, visst att hon är sjuk, liksom. Vad har jag för anledning att tänka så egentligen? Jag har aldrig missbrukat mina sjukdagar, aldrig fejkat en endaste gång. Kanske beror det på att jag som småbarnsförälder ibland vabbar och därmed blir min frånvaro dubbelt så hög som en annan som bara har sig själv att tänka på. Jag vet ju att mina arbetskamrater har total förståelse för det. De har ju själva haft småbarn en gång i tiden, alltså har jag ingen anledning att tycka det är jobbigt. Ändå gör jag det. Igår morse när jag ringde gjorde jag mig ännu ynkligare än jag redan var och kraxade fram "Jag har blivit sjuk och måste stanna hemma". Varpå min kollega svarade "Oj då, då får du ta det lugnt och krya på dig". Ändå så lyckades min twistade hjärna tolka det som:
Ok hon trodde mig inte. Det där "krya på dig" lät inte hjärtligt. Nu tror hon säkert att jag ljuger. Jag måste ha hjärnspöken...
2 kommentarer:
Åh jag är så likadan när det kommer till sjukskrivning. Det är nästan värre att göra det där telefonsamtalet än själva sjuket
Hehe! Visst är det konstigt hur ett samtal med en kollega som man känner kan vara jobbigare än att ligga hemma och må räv.
Skicka en kommentar