Tyst som i graven

De andra är på Spårvägsmuseet medan jag ligger i sängen och stirrar ut i tomma intet. Det är knäpptyst hemma, jag kan höra grannarna runtomkring. Tonårstjejen ovanför lyssnar på musik och msn-chattar och killen till höger tror jag borstar tänderna för jag hör hur han knackar något mot handfatet. Förmår mig inte ens att sätta på teven, vill bara ligga här och inte göra nånting. Hade fixarplaner för helgen. Tänkte målen golven i sovrummen, flytta om tavlor, rensa byrån i hallen och gå ut och köpa ram till Jeff Koons-affischen från Berlin. Det blir väl nån annan gång istället när andan faller på, vilken den inte gör särskillt ofta.