Min vän Stekarn

Imorgon slutar min allra bästa arbetskompis. Han tar sig vidare inom banken och gör karriär. Glad för hans skull men samtidigt ledsen för mina arbetsdagar kommer att bli betydligt tråkigare utan våra skvallerluncher och alldeles för långa fikapauser. Tänk att vi blev så bra vänner. Det trodde jag aldrig första gången vi träffades. 

Det var vår gemensamma chef som presenterade oss för varandra min första dag på jobbet. Mina fördomar bara vällde fram när jag såg backslick-håret och alla andra attribut som en brat ska ha. Vad skulle jag och stekarn prata om? Det här kommer aldrig funka. Men shit vad fel jag hade! 

Ja, vi är varandras totala motsatser; han spelar golf- jag föraktar golf, han lyssnar på Darin och Brittan- jag lyssnar hellre på punk, han hänger på Café Opera  (han säger bara "Cafét)- jag hänger uteslutande på Söder. Men faktum är att han är en av de mest osnobbiga, fördomsfria, positiva och reko människor jag har mött. Mina tidigare fördommar säger nog mer om mig själv inser jag nu i efterhand. Det är jag som är den fördomsfulla snobben som dömer människor på förhand. 

På måndag kommer det känns tungt som aldrig förr att gå till jobbet, ingen att fika med... Nästa gång ses vi på Cafét stekarn!