LONG WEEKEND A HEAD
11 månader sedan
onsdag 27 augusti 2008
Hur gör vi nu?
Huvudvärken har gjort comeback. Det är alldeles för mycket att tänka på just nu. I synnerhet när det gäller dotters dagissituation. Hon har alltid älskat att vara där men nu efter sommaren och efter de stora förändringar som ägt rum i verksamheten trivs hon inte alls. Och som förälder har det varit för många undantag, incidenter och annat strul för att det ska kännas tryggt att låta henne vara där. Det är skit, verkligen. Jag har aldrig tyckt att det är en lyckad idé att låta vinstdrivande företag driva verksamhet inom skola vård och omsorg. Dotters dagis är ett praktexempel på hur fel det kan bli. När dotter säger "nej, vill inte dagis, tycker inte om, vill stanna hemma" så är det som att sticka sig med en kniv i hjärtat och vrida om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vi ställde vår unge i kö till en annan förskola, mest för att vi ska flytta och så men också på grund av vissa händelser. Nåväl. Vi fick en plats och gick dit för att kolla in och träffa fröknarna. När vi steg in i förskolans lokaler och skakade hand med en man vars hand var som en död fisk fick jag en klump i magen. Det var som att komma till ett dagis i en förort till Tallin. Vi frågade hur de jobbar med genusfrågor och han sa "Jo, men sådant där kan man väl." typ sämsta svaret någonsin. Sedan kollade vi runt mer, försökte ge det en ärlig chans men när vi tänkte på hur bra det egentligen är på ungens nuvarande förskola så var det ett lätt val. Vi vill inte vara där, då ska inte vår son behöva vara där heller. Jag tror att man ska utgå från det, skulle man vilja vara där själv om dagarna? Iaf mitt tips är att ställa henne i kö till andra förskolor, får ni en plats så gå dit och kolla. Sedan tycker jag att ni kan ställa krav på den förskola ni har nu, det har ni rätt till just eftersom ni betalar dem. De säljer en tjänst och ni är deras kunder alltså ska ni vara nöjda!
Jo, en sak till! Vi började ställa krav på sockertoppens förskola efter besöket på den andra. Det gjorde susen, plötsligt har vi en bättre dialog med fröknarna och det känns bättre. Sakta men säkert har mitt förtroende för dem kommit tillbaka! Så var en krävande förälder och ställ krav!
Ja, helt klart är att vi måste ställa krav. En massa krav som man som förälder egentligen aldrig ska behöva ställa. Det handlar om så grundläggande saker som att det ska finnas personal på avdelningen som barnen känner sig trygga med, samt att de ska bedriva en pedagogisk verksamhet, inte endast förvaring.
Vi har idag pratat med förskolechefen. Dessutom har vi föräldrar börjat organisera oss i en grupp som ska driva dessa krav på kommande föräldramöte, hos den politiska nämnden och om det blir nödvändigt även i media. Det kanske låter överdrivet, men så allvarliga är faktiskt bristerna. Imorgon håller vi dotter hemma samtidigt som vi trappar upp kampen. Hon borde veta, förskolechefen, att man bör hålla sig väl med föräldrarna (och tillika kunderna). Det finns inget farligare än en stor grupp uppretade föräldrar.
Och... vad roligt att höra ni lyckades förbättra situationen på er förskola. Blir peppad av att ni ställde krav och lyckades förbättra!
Skicka en kommentar