Zen...

- Vad innebär Zen?, frågar en lärjunge sin Zenmästare och väntar på svar.

- Har du ätit din frukost?, svarar mästaren då.

- Ja, fortsätter munken.

- Gå då och diska din skål! , blev mästarens slutgiltiga svar.

Verkar som en skön inställning tycker jag. Jag vill också ha Zen. Men vad sjutton är det med dig undrar ni nu. Vi åkte till landet idag. Behövdes lite miljöombyte. Det är så lugnt och skönt här och så är det knäpptyst. För att få ut mesta möjliga avkoppling av semesterns sista dagar tänkte vi hänga här ett tag. I vardagen stressar jag väldigt lätt upp mig med diverse tusen måsten och borden, vilket inte är hälsosamt alla gånger. Därför är det för min del lämpligt att isolera mig lite då och då, exempelvis på landet. Här kan jag inte stressa upp mig för nånting alls.

Visst, här är det skitskönt men samtidigt kan jag ju inte sitta här och trycka när det hopar sig. Vi har ju våran vardag i stan. Måste lära mig att lösa stressproblemet istället. Och det är nu jag inte riktigt kan ta mig själv på allvar, att jag faktiskt gör detta. För det är ju så jävla storstadskarriäristmammawannabekändisfrusuperfitmedtrendigakläder att söka efter nån alternativ väg till avkoppling för att klara den stressiga vardagen, sin trendiga "religion" liksom. Så jag googlade "Zen". Och va fasiken, det är ju inte så dumt!

... Att mästaren i dialogen ovan ber sin lärjunge att diska sin skål är ett sätt för honom att visa vardagens betydelse i alltet. Genom att leva här och nu uppnås bästa resultat, därmed riktas mycket uppmärksamhet mot vardagens sysslor... Kanske kan denna dialog framstå som aningen absurd och meningslös, men i själva verket gäller den exakta motsatsen. Istället för att med olika termer försöka förklara för lärjungen vad zen egentligen går ut på så visade mästaren att den rätta vägen går genom vardagens enkelhet, inte genom komplicerade övningar och tankegångar... Istället ligger fokus på att vara i nuet och aldrig tappa närvaron...

Wiki.

Fokus på nuet, vad smart! Jag är ju aldrig här, jag är redan där borta. Man kanske ska gå in för det här? Vissa grejer kan man ju ändå tänka på? Det handlar ju om att se på vardagen på ett (för mig) nytt sätt. Hehe, nu försöker jag ju bara få bekräftelse på att jag inte har förlorat förståndet. Vem vet, det dagen... kanske hittar ni mig högt uppe på Himalaya knäppandes med små cymbaler mellan fingrarna.