torsdag 31 januari 2008

Busy bee

Idag har jag fått så mycket gjort, så pass mycket att idag känns som två dagar. I like! Har varit smått apatisk under en period då ingenting har blivit gjort även fast jag har haft massor att göra. Stundande semester har gett mig kraften tillbaka och nu ska saker och ting hända!!!

tisdag 29 januari 2008

Tryggve

Varför är jag så orolig av mig? Det är en grej jag hatar med mig själv. Så himla riskfri. Om jag var en pensionsfond så skulle jag vara 7:e AP-fonden, trygg som få.  Men i hemlighet önskar jag att jag var mer som en Rysslandsfond, en sån som tar risker - vinner ibland och förlorar ibland. Men eftersom 2008 för min del är året för självförbättring så ska det bli ändring. Jag har bestämt mig för att utmana mig själv.

Idag tog jag ett stort steg och rev ner min kanske allra viktigaste säkerhetsdörr - sparkontot. Sparkontot är noga övervakat och varje uttag som inte snarast kan återbördas med motsvarande insättning ger mig ångest. Tänker att det ju faktiskt är bra att ha de där säkerhetspengarna om något oförutsett och tråkigt skulle hända. Men nu har jag kommit till insikt och inser att så kan vi inte ha det, vad är det för liv?! Det skulle vara helt sjukt om de pengar vi har sparat ihop bara skulle gå till oväntade räkningar och andra hemska överraskningar. Som om vi inte skulle kunna lösa det då, om nu något sådant inträffar (tar i trä i bordet). Istället måste vi leva och ha kul för pengarna! 

Så härom dagen gick jag till min chef och begärde semester. Sen chockade jag min sambo med att föreslå att vi skulle ta en resa någonstans. Idag tog jag "the final step" och köpte en ashärlig resa för säkerhetspengarna till paradiset för mig, sambo och dotter. Ångrar mig inte en sekund!!! Måste bara erkänna att det ligger lite säkerhetspengar och skramlar kvar på kontot, om - OM de nu skulle behövas till något viktigt...

lördag 26 januari 2008

Zzzzz...


Har drabbats av en seg trötthet som vägrar gå över. Allt är jobbigt och ingenting orkar jag ta mig för, vilket leder till att vi bor i en äcklig lägenhet som ingen förmår att städa. Som extra topping har vi också fått magsjuka i familjen. Ett tag funderade jag på om jag var allvarligt sjuk men inser nu att det jag och många andra lider av är januaribluesen. För om jag tänker tillbaka så brukar det nog alltid kännas så här i januari/februari. Det är en form av tortyr att genomlida vinterhalvåret i Sverige. Vi borde få statlig kompensation i form av en veckas resa till solen varje år. Jag har faktiskt en känsla av att det skulle löna sig. Tänk bara på alla pengar som går till sjukskrivningar, psykvård och andra behandlingar av sjuka och trötta svenskar. Om jag inte minns fel, var det inte så man gjorde en gång i tiden i Sovjet? Säga vad man vill om kommunismen men den idén var ju bra!  

torsdag 24 januari 2008

...det bästa troll som nånsin fanns...


...Det är ju Mumin!
Mumintrollet (Mooonin) är vår husgud för tillfället. Dotter är helt besatt av dessa knubbiga vita troll. Det pratas om dem 24/7, vi lyssnar på themet till Mumindalen ungefär 20 gånger per dag och tittar på bilder lika ofta. Det börjar bli lite uttjatat nu men det finns absolut ingen anledning att klaga. Mumim är nämligen väldigt hjälpsam i knepiga vardagssituationer. T.ex; 
- Nu ska vi gå och sova.
- NEJ!!
- Jo det ska vi och Mumin ska också sova nu.
- Mmm
Och då går det bra att sova. Han är till stor hjälp Mumin. Som tack för hjälpen lovar vi att besöka honom i Muminland en sommar. 

onsdag 23 januari 2008

pengar, pengar, barn

Det är helt sjukt egentligen hur mycket pengar vi föräldrar lägger på våra barn nuförtiden. Jag är en av dem och ska absolut inte förneka att det handlas mycket kläder och tillbehör och att det ibland kan kännas viktigt med vissa märken. Jag hade inte tänkt att analysera detta för nu ska det lagas mat, jag bara konstaterar. Barn nr 2 måste bli i princip gratis....

måndag 21 januari 2008

VAM- vård av mamma

Idag skulle bli en vanlig tråkig och lång måndag men istället blev det världens bästa mysdag med min dotter. Vi har varit bortresta under helgen utan dotter och mammans abstinens var stor. Eftersom vi kom hem sent på söndagskvällen och dotter redan låg och sov skulle vi inte hinna träffas förrän efter jobbet idag. Jag skulle precis gå till jobbet när dotter (som jag trodde sov) kommer rusande ut ur sovrummet ropandes "mamma!!" och slänger sin i min famn, klamrar sig fast och tänker inte släppa. En mammas hjärta smälter och jag bestämmer mig för att ringa jobb och dagis för att säga att vi stannar hemma idag (vilken ishjärtad mamma skulle kunna släppa taget och gå iväg i det läget?!?). Bästa beslutet! Kan nog inte kalla det "vård av barn" för dotter var inte sjuk, snarare "vård av mamma".

torsdag 17 januari 2008

Leva som man lär?


Min sambo har köpt en ny tröja till till vår dotter, en tröja som ger mig ångest.  Fin va? sa han när han kom hem. Mmmm sa jag.  Den är fin men grejen är den att trycket på tröjan har ett budskap "save the planet live organic". Gör vi i vår familj det? Jag skulle önska att vi gjorde det. Men tyvärr så sträcker sig det rättvisa och ekologiska tänkandet inte längre än till valet av bananer och mjölk (som vi iofs storkonsumerar). Nu tycker jag att det är dags att vår familj gör en ansträngning och skärper till oss. För sjutton, vi sorterar ju inte ens bort batterier från våra vanliga sopor!  Vi får låta tröjan leda oss till att bli bättre människor som gör medvetna och miljövänliga val. Tillslut kanske vi kan stå för budskapet. Den dagen kommer jag att känna mig stolt när vi skickar iväg vår dotter till dagis iklädd tröjan med det fina budskapet.    

tisdag 15 januari 2008

Upp till kamp i vardagen! - en argumetation mellan mig och min sambo en vanlig tisdagsmorgon...

Ett inslag i Morgonpasset i P3 ledde till vild chattargumentation (jag satt på jobbet, han var hemma) mellan mig och min sambo. Jag påstår att vi lever i ett skenjämställt förhållande, precis som Gunilla Bergensten som skrivit boken ”Familjens projektledare säger upp sig” - om kvinnans roll som familjens projektledare. Så här lät det...

Jag: lyssna på p3...
Sambo: ok, vad är det?
Jag: lyssnar du?

Sambo: ja
Jag: om det odefinierbara som gör familjelivet ojämställt

Sambo: ah
Jag: alltså mindre konkreta saker än hämtning/lämning tvätt osv. att även om man delar upp sysslorna lika så är det oftast kvinnan som tänker ut allt som ska göras för att sedan delegera, vilket gör att kvinnan drar ett tyngre lass i vardagen. "projektledaren".

Sambo: Jaha
Jag: det där som kvinnor lär vara bra på. se vad som behövs på sikt, ligga steget före för saker ska löpa smidigare, men män inte alltid kan.. för att kvinnor är fostrade att serva och män är vana att ta emot

Sambo: hmmm
Jag: hmmm bara?

Sambo: mmm, håller inte med
Jag: det är exakt så!

Sambo: fast jag håller med...
Jag: lyssna nu
Sambo: har inte lyssnat

(sambo börjar lyssna noga...)

Sambo: haha, ja nu känner jag igen mig
Jag: tack!

Jag: exakt så !det hon precis sa om toppjobb (att kvinnor mellan all familjeplanering inte hinner söka nya jobb eller göra karriär)
Sambo: Hon lägger ju ansvaret helt på männen hela tiden. tycker faktiskt att det är väldigt osympatiskt. håller med om vissa saker men om andra inte alls.
Jag: vet du att hon har satt fingret precis på det jag upplever som ett problem
Sambo: Jag förstår det. haha.
Sambo: men vi måste mötas det är det det handlar om. du vill ha din ordning i hemmet, jag vill inte
Jag: pls! det handlar inte så mkt om ordningen hemma

Sambo: Det var det jag irriterade mig på
Jag: det handlar om det ständiga planeringen för att vardagen ska funka...
Sambo: Släpp det, vardagen fungerar. jag känner också att jag behöver påminna dig om saker för att det ska hända. Och du glömmer ibland du med.
Jag: ...har vi bokat tvätten, är vi försäkrade, glöm inte frukt till M, tänl på att köpa en present eftersom vi ska gå bort i helgen osv

Sambo: Glöm inte frukt till molly var det jag som påminde om ju
Sambo: haha, M har själv satt på sig sina röda stövlar!
Jag: (ältar vidare...) sysslor som vi kommer att dela på men som jag som familjens projektledare måste tänka ut och sen delegera ut U C?

Sambo: Jag hör dig. Men tycker att det finns saker som jag måste planera. Och att mycket av de här sakerna handlar om att vardagen ska fungera men egentligen syftar till att ha en borglig ordning i hemmet.
Jag:
(har hakat upp mig på fruktexemplet) jag visste att du skulle dyka ner på det där fåniga fruktexemplet bara för att make your point. det var en test från min sida.
Sambo: haha! men jag vill ju poängtera att jag gör ju dessa saker också
Jag: det var en sak som gjorde. tänk på alla hundra jag hanterar under en vecka

Sambo: Ja, men många saker behöver du inte planera
Jag: som vad?

Sambo: Den här listan som du har skrivit tillexempel är ju mestadels saker som du måste göra.
Jag: ok. det här är precis det jag menar. ska jag fylla i listan med dina måsten också? det får du väl sköta själv!

Sambo: Nä det är ju klart att du inte ska och det behöver du inte
Jag: du går i fällan (strukturen) ungefär en gång varannan minut!

Sambo: haha! nä. haha! hör du...
Sambo: Jag tycker på riktigt att den kvinnliga hegemonin i hemmet är påtaglig.
Jag: du vet att jag har rätt! sluta försvara en gammal könsstruktur

Sambo: Haha...
Sambo: Älskling det är klat att du har rätt.. Det jag är emot är att du grundar dina argument i, för att det ska fungera, men jag kommer göra mina grejer som inte står på listan utan att du behöver oroa dig för dem och de som inte inprioriteras kanske handlar om olika prioriteringar.
Jag: whhaaa! efter en bra argumentation (tycker jag) har vi inte kommit längre än en milimeter framåt. det är vid såna här tillfällen som jag funderar på att lämna dig för ett homosexuellt förhållande ; - )

Sambo: haha. buh...

... här är det lämpligt att bryta, dels för att jag (enligt mig) framstår som diskussionens vinnare och dels för att det hela urartar till grottning i typexempel och pajkastning. Frågan har inte diskuterats igen, verkar vara lite känslig att beröra. Jämställdhetskampen får fortsätta en annan dag...

Lyssna på inslaget

måndag 14 januari 2008

Sekreterare sökes!

Ibland känner jag att jag har två jobb, mitt vanliga och sen allt satans pappers och myndighetstjafs som tillkommer så fort man skaffar barn. Jag jobbar 75% för att få mer tid över till min dotter. Men jag lovar, de 25% av arbetsveckan som jag inte jobbar (och inte får betalt för) går åt till att fylla i papper från försäkringskassan, CSN, försäkringsbolaget, banken osv. Sen tillkommer alla samtal som jag måste ringa för att reda ut saker och ting som respektive handläggare inte kan fatta och därför fattar felaktiga beslut. I lördags (!) ringde min all time favortitmyndighet försäkringskassan hem till oss bara för att irritera mig och för att de ville försäkra sig om att de hade uppfattat mina nya inkomstuppgifter rätt (nej, de hade givetvis uppfattat fel). Alltså, inte ens under min lediga tid får jag vara ifred och koppla bort från vår fantastiskt korkade byråkrati ! Jag trodde att många föräldrar väljer att arbeta mindre för att kunna tillbringa mer tid med sina barn men nu förstår jag vad det beror på - att de måste få tid över till att fylla i alla nödvändiga papper. 

lördag 12 januari 2008

Ljuva 90-tal


Jag har läst någonstans att 90-talets mode redan är på väg tillbaka, framförallt grungemodet. Även om jag nog inte kommer börja klä mig i gigantiska ribbstickade tröjor, kängor och beige manchesterjacka med vit luddig krage så välkomnar jag ändå 90-talet tillbaka, särskilt musiken. Har faktiskt lagt till en hel del tonårsfavoriter i min playlist. Det är ändå något visst med 90-talet, det årtionde då jag var tonåring - idoldyrkande, lagom rebellisk och lagom naiv. Här är några best of; 

  • Låtarna:  She´s so high - Blur, Instant repeater '99 - Sundtrack of our lives, Joe le taxi - Vanessa Paradis (0k, den är 80-tal men lyssnades på intensivt under hela 90-talet)
  • Snyggaste:  Johnny Depp, Alex James (Blur)
  • Filmerna:  Fucking Åmål, Edward Scissorhands
  • TV: Seinfeld,  My So-Called Life - med bl.a. unga Claire Danes och Jared Leto

fredag 11 januari 2008

Fredagsmys

Vilka praktsvenssons vi är idag. Handlade fredagsmiddag bestående av lövbiff, klyftpotatis och bea på väg hem från jobbet. Snacksade lite chips i väntan på maten framför bolibompa och nu sitter vi här i soffan framför Let´s dance med varsitt glas vin. Äckligt traditionellt och vuxet men faktiskt väldigt mysigt.

torsdag 10 januari 2008

Min vän Stekarn

Imorgon slutar min allra bästa arbetskompis. Han tar sig vidare inom banken och gör karriär. Glad för hans skull men samtidigt ledsen för mina arbetsdagar kommer att bli betydligt tråkigare utan våra skvallerluncher och alldeles för långa fikapauser. Tänk att vi blev så bra vänner. Det trodde jag aldrig första gången vi träffades. 

Det var vår gemensamma chef som presenterade oss för varandra min första dag på jobbet. Mina fördomar bara vällde fram när jag såg backslick-håret och alla andra attribut som en brat ska ha. Vad skulle jag och stekarn prata om? Det här kommer aldrig funka. Men shit vad fel jag hade! 

Ja, vi är varandras totala motsatser; han spelar golf- jag föraktar golf, han lyssnar på Darin och Brittan- jag lyssnar hellre på punk, han hänger på Café Opera  (han säger bara "Cafét)- jag hänger uteslutande på Söder. Men faktum är att han är en av de mest osnobbiga, fördomsfria, positiva och reko människor jag har mött. Mina tidigare fördommar säger nog mer om mig själv inser jag nu i efterhand. Det är jag som är den fördomsfulla snobben som dömer människor på förhand. 

På måndag kommer det känns tungt som aldrig förr att gå till jobbet, ingen att fika med... Nästa gång ses vi på Cafét stekarn!

tisdag 8 januari 2008

Rita med nål

Min dotter och jag sitter i soffan och myser samtidigt som hon intar nattvällingen. Vi tittar på Miami Ink som visas på TV just då. Båda två tittar med stort intresse på en tattueraren som är i färd med att rista in ett motiv på någons arm. Då plötsligt säger hon "rita" och pekar uppjagat på TV:n. Hon tycker att MC-killen som har hela kroppen, t.o.m. ansiktet fullt med tattueringar är jättefin och upprepar ännu mer upphetsat "rita rita rita!!!". Min dotter - en framtida tattuerare??

måndag 7 januari 2008

Hurtig

Försöker samla ihop  motivation till att gå och träna. Känns motigt en måndagskväll. Måste få fysisk ordning på mig själv och om jag inte gör det nu så kommer det aldrig att bli av. Om jag inte tar tag i det nu så kommer allting att gå utför och jag kommer att börja undra varför de gör gör storlekarna mindre nuförtiden eftersom jag inte skulle kunna förlika mig själv med att det var jag som blev större. Måste gå nu. Passet börjar om 45 min.

fredag 4 januari 2008

Konsumtionens gissel

Jag letade efter ett par nya stövlar och kom på att jag skulle kolla på e-bay, det är ju så billigt att handla från USA nu. Dessutom skulle jag inte behöva springa runt på stan utan bara sitta hemma i soffan och leta efter de perfekta shoesen. Tänk att bara efter en stunds letande så hittade jag dem, rätt storlek och allt! Vinner auktionen och kommer undan med ett rätt så bra pris. All good. Men sen... Man ska ju betala för dem också, till någon i USA som har valt ett för mig obekant betalningssätt som jag inte orkar gå in på. Därför blev jag tvungen att lägga ner ca 2 timmar på att göra research i betalningar för man vill ju gärna känna sig säker när man sänder iväg pengar sådär... Hade det inte varit varit enklare att gå stan istället? Jag hade sparat både tid och irritation samt ångest över att mina pengar ska försvinna på vägen över Atlanten.  Men jag ska inte klaga. Jag är ju faktiskt nybliven ägare till de perfekta stövlarna, om de nu kommer fram vill säga.

onsdag 2 januari 2008

Hårresande

Såhär i vintertider när man är som allra blekast granskar jag mig själv med kritisk blick. Min största hang-up för tillfället är hårstråna på mina armar. Min mamma är mörk och har kort hår på armarna, min pappa är ljus och har långt hår på armarna. Släng ner det i gen-tombolan tillsammans med lite annat man har turen/oturen att få ärva och vad får jag? Jo, långt mörkt hår på armarna. Är jag ytlig? Ja. Kommer jag att bekämpa kroppshåren? Sannolikt. Ok framförallt, kan jag hålla mina föräldrar till svars för detta och kräva kompensation?

The office

Gråa, tråkiga dagar  brukar jag känna för att byta  jobb och idag är inget undantag. Jag jobbar på en av Nordens största banker som kontorsråtta. Ett trevligt men föga stimulerande jobb där ord som debet och kredit hör till de vanligast förekommande och där tankarna ofta går till The Office och Officespace Hur fan hamnade jag där? Det är ju inte Jag att ha ett sådant jobb! Egentligen finns det bara en enda anledning till att jag jobbar kvar och det är mina fantastiska arbetstider som gör att jag får umgås med min dotter från tidig eftermiddag. Jag är egentligen idérik och kreativ som person och hade estetiska karriärdrömmar som naiv tonåring. Med lagom mycket jante i mig kom jag fram till att något estetiskt yrke nog inte var en sådan bra idé, det är ju så få som verkligen lyckas och jag kan inte vara en av dem. Lika bra att trygga framtiden med en akademisk utbildning, för det är en säker väg till framgång. Och här är jag idag. Har för länge sedan lämnat naiva tonårs-Cicci för cyniska vuxen-Cicci, har en ordentlig examen som samhällsvetare (och vi får ju lätt jobb right?) och ett tråkigt jobb på bank. Jag måste göra något åt det här, på riktigt den här gången!

tisdag 1 januari 2008

Fresh start

Ok... Det börjar inte bra det här. Svår skrivkramp hindrar mig från att skriva något genomtänkt och hyfsat intelligent. För vem skulle vara intresserad av att läsa om mina funderingar och annat blaj? Idag är det första dagen på det nya året och ja,  man kan tänka sig att beslutet att börja blogga grundar sig i någon sorts nyårslöfte. Jag förvånas av mig själv för så konventionell är inte jag. Tvärtom så brukar jag oftast vara emot det som de flesta är för. Tidigare har jag inte köpt det där med nyårslöften men den här gången släpper jag på principen och känner mig redan nöjd med mitt beslut.  2008 köper jag hela konceptet och passar på att förbättra mig själv på ett antal punkter - en sorts Jag 2.0. Ibland är det skönt att inte vara så motsträvig...