Ibland känns det som om arbetslivet är ett enda stort skådespel. Man träder in i sin professionella roll och hör sig själv prata om saker man aldrig trodde man skulle bry sig om. Man intalar sig att man bryr sig. Lite i varje fall. Sen försöker man intala sig själv att det man gör är viktigt, att det leder till något bra och att någon kanske uppskattar det man gör. Det finns lyckligt lottade människor som har meningsfulla jobb och som aldrig behöver känna så här. Var glada för det! Nu har jag tio veckor kvar här, sen är skådespelet slut för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar