Dotter är sjuk idag och vi har varit hemma hela långa mörka dagen. Efter en dag då ingenting händer är segheten ett faktum. Jag tittade på klockan för att se när det var ok att gå och lägga sig. Inte ens i närheten såg jag. Det fanns ju fortfarande tid att hitta på nåt så jag kom på att jag kunde tvinga mig själv att sätta mig på cykeln och åka och träna. Hoppades verkligen att träningskläderna skulle ligga svettiga längst ner i tvättkorgen för slippa. Men nej, de låg vikta och tvättmedeldoftande, redo att användas. Jag måste alltså åka nu. Det var mitt eget initiativ men egentligen helt emot min egen vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar