Inatt hade jag den märkligaste upplevelse. Jag hade vaknat till och hade lite svårt att somna om då jag hörde en golvplanka knarra, en planka i sovrummet som alltid knarrar då man kliver på den. Jag låg helt stilla med vidöppna ögon och var helt säker på att det var någon som stod i dörröppningen. Fick verkligen en stark känsla av att någon befann sig i rummet, någon som ville nå mig. Det är då jag inser att jag inte kan röra mig. Mina armar och ben, hela kroppen är helt paralyserad samtidigt som den här närvaron blir ännu mer påtaglig då det börjar susa och dunka i öronen. Det var en extremt obehaglig upplevelse, nästan skräckfull. Jag var helt säker på att jag var vaken eftersom jag hela tiden låg och tittade. Dessutom kunde jag reflektera över att dotter och sambo låg bredvid och att jag skulle försöka ropa på sambo. Jag var nära att göra det då jag började känna panik eftersom jag var, förutom ögonen, helt förlamad. Men just då lyckades jag få kontroll över kroppen och kunde plötsligt röra mig igen. Låg vaken ett bra tag och tänkte på det jag nyss hade upplevt och undrade vem som skulle tro mig. Fattades bara en alien i historien för att bli idiotförklarad.
I vilket fall så berättade jag för sambo det första jag gjorde nu imorse. "Det där har jag hört en dokumentär om. Det är ett sömnfenomen. Kolla i datorn får du se". Och det var en jäkla tur att han hade hört just den dokumentären, annars hade jag nog trott att jag varit med om något paranormalt, typ Arkiv X-fenomen. Nu kan jag vara lugn. Det finns en fullt naturlig och härligt vetenskaplig förklaring, om än lite obehaglig. Hoppas nu bara att det här aldrig inträffar igen för då kommer jag aldrig att våga sova ensam igen...
Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Den enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i sömnen. Muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag...
...Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas.
Wiki.
LONG WEEKEND A HEAD
1 år sedan
3 kommentarer:
FY FAN VAD LÄSKIGT!!!
Urs, jag hoppas att jag slipper vara med om det där. Men tack för all info, för Misha har berättat att han en gång drömde att han höll på att kvävas och när han vaknade så visade det sig att han låg med huvudet ner i kudden och med armarna under magen och kunde inte lyfta på vare sig huvudet eller armarna och fick ordentlig panik.
Nu vet vi vad som var problemet.
Det där har jag varit med om en gång. Då drömde jag om min döda pappa. Det var strax efter att han hade hittats död i sin säng. I drömmen stod han framför mig, gav mig en lång blick och plötsligt låg jag vaken sådär som du och det kändes som om någon gav mig en innerlig kram, en sådan där som "det här är sista kramen". Det kändes som om jag var vaken, men jag kunde inte röra på mig.
Mmm otäckt var det. Har fortfarande inte lyckats släppa det och var nervös under hela gårdagen över att behöva gå och lägga mig framåt kvällen. Men det gick bra. Inga konstigheter. Och visst känns det skönt att ha hittat en vetenskaplig förklaring. Händer det igen kanske man inte blir lika rädd...
A.m.o, sedan igår har jag hört flera som varit med om samma sak som du. Att en närstående som gått bort visar sig vid sägen för att säga ett sista hejdå och att det kändes som om det var helt verkligt.
Skicka en kommentar