Gott nytt år!

Vi firar ett barnanpassat nyår hemma i lägenheten. Tre av sju firande är under tre år så det blir lite som det blir. Mellanmjölken och bubblet samsas på bordet och oxfilén och den fina förrätten ratas av de små som uppenbarligen inte har lärt sig uppskatta livets goda ännu.

2008

Lite av en nyårskrönika.

De första månaderna präglas av trötthet och deppighet. Efter att ha flyttat och använt all vår fritid till att renovera nya lägenheten är vi trötta som sjutton. Vintermörkret gör det inte bättre. Sambo läser dubbel fart för att ta sin examen och vardagen känns oerhört inrutad, tråkig och stressig. Vi har fullt upp och tar oss knappast tid för något roligt. Dotter har nyligen börjat på dagis och får den ena infektionen efter den andra. Nog får vara nog tänker vi och i månadsskiftet februari/mars tag vi ut våra sparslantar från banken och åker på värstingresa till Thailand för att få vara tillsammans i lugn och ro.


Det gjorde susen. Vi blev glada igen och våren kom äntligen till stan. Livet leker och dotter bara växer. Hon känns för första gången som ett "stort" barn och pratar som aldrig förr. Vi firar födelsedagar och jag gör äntligen min tatuering som jag velat göra flera år. Samma dag får sambo sitt drömjobb som vi firar. För min del är det same old på jobbfronten men börjar nu fundera över min framtid.


Det blir sommar, som i stort sett regnar bort. Sambo och dotter är lediga hela sommaren lång och jag jobbar mest. Vi hänger tillsammans i stan men också en del på landet hos mormor och morfar i det nya huset. I juli åker vi till Köpenhamn och blir strandsatta på vägen hem då flygplanet aldrig dyker upp. Vi får plötsligt behov av bil och bestämmer oss för att köpa våran lilla silverpärla. Jag påminns om att det hade varit bra om jag tagit körkort under året, vilket faktiskt var ett halvt nyårslöfte. Dotter råkar vid ett tillfälle få i sig lampolja och vi åker i ilfart till akuten, vi är livrädda men väl på akuten förstår vi att det aldrig var någon fara. Vi inser att det inte blir någon mer sol. Sommaren är slut och jobb och dagis drar igång igen.


Vardagen rullar på under hösten och inget speciellt händer. Vi är gladare och piggare än hösten året innan och bättre på att hitta på roliga saker. Livet känns rätt bra och bekvämt. Dotter får en ny kusin och jag smider framtidsplaner på jobbfronten. En mindre variant av Extreme Home Makeover äger rum här hemma när vi tar in hantverkare för att göra klart massa gammal ångest här hemma. Dotter fortsätter växa, ganska mycket på längden och så även hennes självständighet. Vi tycker att hon är inne i den roligaste perioden hittills men också den jobbigaste då trotsåldern nu är inne och varvar tio djupa andetag med gapskratt.


Och nu är vi här, den 30:e december 2008. Imorgon firar vi nyår här hemma och undrar vad som kommer att hända under 2009.

Hemma bäst

"Staycation - Att stanna hemma eller inom närområdet på semestern av ekonomiska skäl. Eller för att vara klimatkorrekt."

DN Söndag har listat ett antal uttryck som präglat 2008. Jag fastnade för uttrycket ovan och tänkte att det för våran del kan det komma att passa in på 2009 då vi (om jag får bestämma) lägger alla våra slantar på ett grandiost boende. Vem behöver åka på semester när man har obegränsade ytor att röra sig över. För den som önskar att komma bort är det bara att ta sig till andra sidan lägenheten eller vad det nu blir, för en avkopplande stund för sig själv.

Det som från början var en liten önskan att någon gång framöver flytta till större har nu vuxit till en besatthet för min del. Så fort jag ser mig om eller rör mig här hemma så väcks min irritation och jag kan plötsligt bara se allt det negativa. Mitt problem (ibland också en tillgång) är att jag aldrig kan känna mig nöjd. Jag får liksom ingen sinnesro utan strävar alltid efter något bättre. Nu har en möjlighet dykt upp till större lägenhet i samma område där vi bor. Den är egentligen perfekt och allt vi vill ha. Om vi ville och orkade så skulle vi kunna dra igång hela köp/sälj karusellen igen. Jag vill och jag skulle tvinga mig själv till att orka. Sambo vill ha lägenheten men orkar inte nu. Jag förstår honom och ska försöka bita ihop och hålla ut lite till, försöka vara nöjd.

Bovision

Jag vill bo i lägenhet, sambo vill bo i villa. En rimlig kompromiss och mest sannolika för oss skulle vara ett radhus. Den senaste tiden har innerväggarna kommit allt närmre och sakerna har tagit över den lilla yta vi har. Igår kom vi hem med den andra fulla julklappskassen. Tack, det var jättefina saker men var ska vi göra av dem? Det är nästan så pass att jag är beredd att offra vårat toppenläge mot något större ett par t-banestationer längre ut. Givetvis gjorde jag en hemnet-koll och la fram ett objekt för sambo. Vi har sneglat lite på det förr men kommit fram till att det inte var något för oss. Igår kändes det plötsligt mer rätt.

- Vad säger du? Ska vi?
- Nej, vi sa ju att inte riktigt gillade läget.
- Men. Men vi kan väl låtsas?

Julen - it was nice!

Sötprat

Det är fanastiskt roligt att lyssna på allt prat som kommer ur munnen på dotter nu när hon kan prata så pass bra. När hon tar efter vuxenprat kan man höra de lustigaste och gulligaste små meningar. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt men jag försöker verkligen för hon är ju helt allvarlig i det hon säger. Det är synd att det inte går att veta när sötpratet kommer, för jag skulle så gärna vilja spela in det. Som ikväll när hon låg i sin säng på väg att somna, då vände hon sig plötsligt om och tittade upp på mig med en allvarsam rynka mellan ögonen och sa:

- Jag tänkte leka med mina klossar.
- Tänkte du leka med dina klossar?
- Ja.
- Nu?
- Ja.
- Vet du vad, nu ligger du i sängen och ska sova men imorgon bitti, då leker jag gärna med klossar tillsammans med dig.
- Det gör vi mamma.

Mellanlandning

Vi är hemma igen. Julen har paus i ett halvt dygn innan den drar igång på nytt med andra sidan av släkten. Det är så skönt hemma, inte ett ljud hörs. Sambo är ute och träffar sina vänner över en traditionsenlig juldagsöl. Jag sitter hemma och njuter av ensamheten och att inte behöva prata och är just nu mycket nöjd med tillvaron. Snart ska jag lägga mig och sträckläsa julklappsboken.

So long!

Nu åker vi från staden och uppkopplingen för att fira jul på landet.

God Jul allesammans!

Hörs om några dagar.

klappjakten

Vi var visst inte helt klara med klapparna som jag trodde igår, så på väg hem från jobbet tog jag en vända på stan. Och jag säger bara det, vilket jävla helvete! Vad händer med folk innan jul?! Ska man inte vara glad och harmonisk när det är jul? Ok, det är väl inte jag heller men jag har i varje fall vett och sans och låter bli att gå på som en bulldozer i jakten på klapparna. Efter en stunds ofokuserat letande, eftersom jag mest studerade folk, insåg jag att för att få mina ärenden gjorda måste jag bli precis som alla andra och köra solorejs med tunnelseende utan att ta hänsyn till någon annan. Det funkade. Jag fick tag i klappen som var det sista exemplaret, vilken jag sprang fram till rädd för att någon skulle hinna rycka den precis före mig. Jag kan inte låta bli att tänka på varför vi gör så här år efter år. Och vem gör vi det för? Alla verkar ju ändå bara lida inför jul. För min del kunde jag gärna strunta i julklapparna. I varje fall inga till oss vuxna som kan köpa vad vi vill när vi vill. Nej hörni, nästa år vet jag inte om jag vill ställa upp i klappjakten.

Det närmar sig jul

Allt är fixat, klapparna är köpta och lägenheten så gott som städad. Nu är det bara att slappna av och invänta julafton. Jag måste dessvärre beta av en och en halv arbetsdag, sen sätter vi oss i bilen med pick och pack och åker ut till landet. Julefrid!

Äntligen!

Bara vetskapen om att vi går mot ljusare tider fick mig att hoppa upp ur sängen idag, piggare, friskare och gladare. Att solen skiner ute är en bra bonus!

Segt

Ledsen, men från mig kommer det inget nytt idag. Vaknade 09.30 med monsterhuvudvärken, somnade om och vaknade igen 11.30. Sen dess har dagen gått i sengångarens tecken och lär så förbli fram tills jag återigen kryper ner och drar täcket över huvudet. Vore trevligt att få känna sig frisk imorgon.

Fröken duktig

"Du behöver inte vara duktig jämt. Häng inte upp dig på en sak som gick fel. Det är så typiskt tjejer att göra det, du måste tänka på det som gick bra istället". Så sa sambo till mig när jag våndades med väldig prestationsångest. Jo, så är det nog och jag är säker på att de flesta killar i min omgivning skulle vifta bort såna tankar likt bananflugor eller inte ens bry sig om det gick lite fel när det fanns så mycket annat som var bra. Varför ska det vara så svårt för mig att göra detsamma?

Keep out

Så fort man skaffar barn far alla ens privata angelägenheter ut genom ytterdörren. Det blev jag återigen påmind om när jag gick in i badrummet för att gå på toaletten. Jag vet inte hur det hände men helt plötsligt befann sig samtliga familjemedlemmar inne på toaletten tillsammans med mig som mest av allt just då önskade en liten, bara en liten stund för mig och mina behov.

Önskeföremål nr 5

De gamla har gått sönder. Storlek 37 har jag...

Till er

Kära läsare. Det har blivit lite väl tyst här inne. Inte från mig men från er andra. Några av er är redan flitiga och kommenterar men eftersom halva grejen med bloggandet är dialogen vore det kul om fler vågade säga hej. Jag vet att ni finns för vet ni, jag har ett ganska detaljerat statistikverktyg. Bli inte rädda nu. Jag skäller inte på er, bara uppmanar till kontakt. Det blir så mycket roligare då!

Önskeföremål nr 4

Svenskt Tenn.


Asså, verkligen! Prislappen är en annan sak men man kan ju få önska.

Reminissar...

Fortfarande cool, 2005

Manny-Ken skrev nyligen ett inlägg med för mig både hög och aktuell igenkänningsfaktor om de svunna åren som brädåkare. Precis så var det för mig, förutom den där biten med fransmannen och dansen. Jag kom att tänka på att senaste gången jag snörde snowboardpjäxorna var julen 2005, då med en 8 veckor liten dotter i magen. Det var ett tag sen. I vinter ska det bli åka av igen men kanske att jag precis som Manny-Ken lägger brädan på hyllan och väljer skidor istället. Jag vill inte tro att det har med tantighet att göra.

Så blev det jul!

Lilla familjens allra första gran. Det känns stort på något vis.

Här ligger ett party animal begravet

Igår kväll var vi ute ute i svängen en stund, på tidernas kanske kortaste barrunda. Hade fixat barnvakt för att kunna ha en kväll ute med vännerna. Tydligen har våra år som party animals passerat för barrundan innehöll endast två barer, varav den ena mest var ett praktiskt stopp på vägen hem. Vi rundade av kvällen runt midnatt och konstaterade nöjt att kvällen var perfekt. Vänner och drinks, out and about i lagom dos och sedan sängen i lagom tid för att kunna få ut åtta timmars välbehövlig sömn. Lustigt hur min föreställning om den perfekta partykvällen har förändrats under de senaste tre åren.

Önskeföremål nr 3

Monki.

Lusse lelle

Vi bakar lussebullar jag och dotter. Vi ska äta dem imorgon bitti innan lussefirandet på dagis. Jag brukar sällan eller aldrig baka själv men idag kom jag på att det här kan faktiskt vara dotters första jul som hon har minnen ifrån och att det är i år hon lär sig om julkultur. Att baka faller sig inte alls naturligt för mig. Jag blir hypernervös och för min del kunde det lika gärna handla om atomklyvning. En nervös mamma och en två och ett halvt åring (läs vad a.m.o skrev) som bakar tillsammans är ingen harmonisk kombo och jag kan ju inte direkt påstå att det rådde family living-stämning under bakningen. Självklart gjorde jag fel. Det hände nånting med smöret som gjorde att det la sig som en tjock smet ovanpå mjölkblandningen. Jag var säker på att jag hade sabbat hela skiten. Var tvungen att laborera en stund med diverse kastruller och andra redskap innan jag fick ner smöret i acceptabel konsistens igen. Sa ju att det var som kärnfysik. Minst.

Nytt hår

Jag var hos frisören idag. En väldigt spontan grej efter att ha konstaterat hur tråkig jag är som aldrig vågar testa nåt nytt. Men det är en toning så riktigt så här mörkt kommer det inte att vara. Nöjd blev jag i varje fall!

Sen vet jag inte riktigt om jag vågar skriva att vid samma tillfälle klippte sig även dotter och sambo. Känns oerhört nördigt med familjeklippning, träningsoverall nästa liksom, men ack så praktiskt det var. För dotter var det allra första gången i frisörstolen. Hon var otroligt duktig och satt upp rak som en spik. Kanske var det för att frisören mutade med en klubba efteråt...

Inköpslista

Vi har slut på lite grejer här hemma och måste således gå till affären. Att köpa:

• mjölk
• saffran
• tvättmedel
• TÅLAMOD
• kaffe
• tröstgodis
  

En vanlig onsdag i långa landet falukorv

Nämen se! Är det inte självaste svenne banan som har lagat maten idag?

Spegeltjockis

Häromdagen var jag inne i en second hand-butik där jag hittade massor med fina kläder. De hade en tjockspegel. Så himla korkat! Om de istället hade haft en smalspegel hade jag köpt alltihop, nu köpte jag ingenting.

Snart, alldeles snart

Bläää. Vardag vardag, var dag. Jag är så less på att kliva upp i ottan, trängas på tåget, tänka på middag, handla mat och alla andra vardagsmåsten. Mörkt som i graven dygnet runt och en kronisk trötthet som inte går att sova bort. Jag behöver jullov och tack och lov för att det snart är dags. Bara två veckor kvar. Håll ut.

Önskeföremål nr 2

Del men hel

Jag har valt att jobba 80% nu när dotter är liten. Det är hur bra som helst och jag brukar oftast glida iväg redan 14.30 om eftermiddagarna. Det finns ett problem dock. Det är väldigt svårt att anpassa mängden arbete till motsvarande 80%, vilket innebär att jag har lika mycket att göra som en heltidare men måste klara av det på kortare tid. Just nu känns det lite som om alla måsten hopar sig och idag har jag till och med jobb med mig hem. Roligt jobb i och för sig, men ändå. Visst skulle jag kunna säga nej till vissa uppgifter men då skulle jag gå miste om de bitar jag gillar bäst. Rätta mig om jag har fel men jag är ganska säker på att just det här är deltidarnas dilemma...

Önskeföremål nr 1

Släkten! Nu har jag tänkt till och kommit på några grejer jag önskar mig i julklapp. Ni undrade ju. Vi kan säga att de är producerade i Sverige.

Längst ner i skålen

Jag kan vara en av de värsta sockerjunkies som finns. Har precis gått loss på de äckliga bitarna som blev kvar från fredagens load. Äckligt är vad det är, ändå äter jag upp det.

Söndag

Oftast är det enkla det allra bästa. Som till exempel att sitta alla tre tillsammans inne på dotters rum och lussefika i ett legohav.

Ministerns order

Släkten! Se fram emot mina julklappar i år innehållandes renskav, näverskor och dalahästar. Om jag hade sjukt mycket pengar skulle ni givetvis få varsin stödköpt Saab eller Volvo.

Sicken flopp

Nu vet jag vad helvetet på jorden är. Det är Junibacken. Tydligen är fredag värsta dagen. Vem kunde ana? Tre tålamodskrävande timmar senare är vi äntligen ute. Det var en konstant kamp om allt. Om att få sitta på ekorren, om att få köpa pannkakor, om att få sitta ner och äta pannkakorna och om att få se åtminstone ena vippen av Pippis fläta. Jag tror inte att någon av oss hade särskillt roligt.

Vi tar helg

Den här torsdagen är min fredag om ni fattar vad jag menar. Dagis är stängt imorgon. Jag och dotter är lediga och ska hänga hela dagen tillsammans. Vi ska hitta på nåt kul, kanske Junibacken. I så fall har jag lovat att vi ska åka båt dit. Man kan nog säga att dotter samlar på saker man kan åka och båt hör väl inte till det vanliga. I ett husligt ögonblick tänkte jag steka pannkakor som matsäck men det sket sig vid första titten i kylen. Ja ja, matproblemet får vi väl lösa sen, antagligen genom att köpa oförskämt dyr lunch på Junibacken.

Här sitter jag och rullar

Sen vi bestämde oss för att någon annan skulle renovera åt oss finns det inte lika många måsten. Det känns lite ovant att ha en ledig stund att njuta av utan att tänka på vad vi borde göra. Får känslan av att jag har glömt något. Sen kommer jag på att det är ju lugnt, det är redan gjort! Det var precis den sköna känslan vi betalade för. Det och möjligheten att sitta på baken och rulla tummarna.

Logiken som liten

- Du får välja antingen eller, du kan inte få båda.
- Mmm... Då vill jag ha båda!

Ok, då tar vi det här en gång till...

Mama is...

Mamman är trött idag. Mamman har inte sovit gott de senaste nätterna. Mamman har ikväll varit värdinna för en middag med de gamla pluggkompisarna. Mamman har druckit två glas vin. Mamman ska infinna sig på jobbet i svinottan imorgon för att hinna läsa igenom byråkratiska styrdokument. Mamman ska sen inta konferensrummet och för första gången leda en arbetsgrupp. Mamman är lite nervös, men mest trött och borde sluta blogga och stoppa sig själv i säng.

Urskriket

Ni vet sådär som små bebisar låter när de är tror att de ska hungra ihjäl eller bara är jävligt förbannade. När de skriker för kung och fosterland i några sekunder för att sedan gå över till ett tyst gråt som alla föräldrar vet bara är en paus för att kunna fylla lungorna inför grand finale, det av föräldrar fruktade urskriket. När slutar de med det? Dotter är nu två år och fyra månader.

Färga

Egentligen är jag för trött men jag måste verkligen färga håret ikväll. Det ser för illa ut. Och det blir blont igen även fast jag ville testa något nytt. Fegt men säkert.

Klappar?

Idag har tre personer frågat mig vad jag önskar mig i julklapp. Det är ju väldigt trevligt att de vill ge bort en klapp till mig men jag kan inte komma på vad det skulle vara. Kanske vore det en idé att knåpa ihop en hederlig gammal önskelista och dela ut till dem som undrar?

"Buy Nothing"

Det är "En Köpfri Dag" idag. Därför bjuder jag på mig själv i "Hej konsument!" Och hade vi planerat lite bättre så kunde vi till och med ha genomfört den köpfria dagen idag. Egentligen borde det väl vara skit samma vilken dag det inträffar? I så fall finns det massor av dagar som redan varit köpfria dagar för våran del.

Senaste impulsköp: Ett änglaspel från Designtorget

Bästa promenad: Runt Årstaviken

Favoritdryck: Rödvin, Coca Cola

Favoritgata: Götgatan

Bästa förfestmusiken: Pet Shop Boys och annan Synthpop

Reser helst till: Storstäder

Bästa mikromaten: Äter inte mikromat

En bra gå bort-present: En flaska vin

Senaste upptäckt i Stockholm: Att kolletivtrafiken funkar allt sämre

Tidning jag gillar: DN, fokus, samt hjärndöda blaskor och inredningstidningar

Favvosajt: Hemnet

Här bjuder jag mamma på middag: Hemma hos oss

Favoritförort: Årsta

Fikar gärna på: Nyfiken gul

Favoritbutik: H&M, Monki, Weekday

Bästa lunchställe: Svenska Sushiköket

Favoritgrönsak: Tomat

Favoritfärg: Svart, mörkblå, turkos

Favoritmärke: IKEA

Favoritdjur: Hund

Bil: Renault Modus

Världens bästa nu levande regissör: Pedro Almodovar

Stjärna jag vill träffa: Vanessa Paradis

Favvoskor: Skor på klack

Klädkonto per månad: 1000...

Modeförebild: Nina Persson

Motionerar: Friskis&Svettis

Mest överskattade affär: Urban Outfitters

Mode jag aldrig vill se igen: Kickersmodet

Favoritprodukt på Systembolaget: Rött vin och Martini Bianco

Bästa fyllekäket: Kebab, pizza, McD

Dansar helst till: Synthpop, Italodisco, Samba

Senast gnolade: "Geraldine", Glasvegas

Bästa romanen: "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg

Bästa diktsamlingen: Kan inte svara på

Favoritprodukt på apoteket: Allt från Bamses badskum till värktabletter

Beställer i baren: Öl eller vin

Användbar pryl: Datorn

Inredare? Nej tack!

Sitter och betalar räkningar samtidigt som jag slötittar på TV3:s "Nytt Läge". Den här veckan ska en familj få sin nyinköpta 70-tals villa renoverad eftersom de är missnöjda med planlösningen och då i synnerhet kökets läge på övervåningen. "Är det nånting som ni absolut inte vill ha?" frågar inredaren familjen. De verkar öppna för det mesta men vill INTE ha köket på övervåningen. Och vad gör inredaren? Jo, han bestämmer att köket ska vara kvar på övervåningen för att han själv tycker det är häftigt. Smart. Är det något jag aldrig skulle göra så är det att släppa loss en TV-inredare i mitt hem.

Datorkrig

Vi har bara en dator hemma för tillfället. Vanligtvis har vi varsin men nu är "min" dator på lagning. Jobbigt, känner mig lite handikappad utan den. Visst kan jag använda den andra men det är sambos jobbdator och just nu har han företräde eftersom han håller på med en grej som har högre prioritet än mitt nonsens-bloggande. Skit. Men nu fick jag några efterlängtade minuter i varje fall.

Mia skriver igen

Varför sa ingen att Mia Skäringer har börjat blogga igen? Sånt måste meddelas mig. Basta!

Hår...

Nej nu vill jag faktiskt ha en ny hårfärg, eller åtminstone fixa utväxten. Orkar inte vänta på att min vilsenhet ska lägga sig. Lika bra bra att köra på och göra förvirringen total. Vad det ska bli vet jag inte än.

Hjälp, det är en fackman hemma hos oss!

Vi har en reparatör hemma som ska titta på vårat nya kylskåp. Det är skitjobbigt att ha fackmän hemma när man själv är hemma. Jag vet aldrig hur jag ska bete mig. Ska jag stå och hänga och engagera mig i arbetet och ställa en massa frågor eller ska jag bara sätta sig i ett hörn och vänta ut? Jag har ingen aning, det känns bara obekvämt.

Och mitt hemmavarande idag beror på att min hals har blivit sjuk.

Bostadsjunkien

Men ååå jag måste sluta kolla på hemnet. Får ju bara för mig en massa saker. Varför kan jag aldrig vara nöjd med det jag redan har?

När osäkerheten slog till

Stora förändringar är spännande men också ganska läskigt. Jag vet innerst inne att jag gjorde rätt som sa upp mig men ändå kan jag inte sluta älta beslutet. Ena sekunden känns allt bra och positivt men i nästa sekund känns allt bara skit. Undrar vilken idiot som frivilligt lämnar sitt trygga jobb i tider när andra får sparken, liksom. Antar att jag behöver bearbeta det här ett tag och det kommer säkert att kännas rätt igen, men just nu känner jag mig bara vilsen. Idag har jag legat i soffan med filt upp till näsan och känt mig ynklig. Kan bero på att jag är lite sjuk också. Sambo drog med mig till stormarknaden där jag mest gick vilset fram och tillbaka längs hårfärgningshyllan och funderade på om jag även skulle genomföra en fysisk förändring. Jag kom fram till det beslutet nog får vänta tills jag har kommit på rätt köl och blivit mig själv igen.

Vitt vitt vitt

Aldrig kunde jag tro att jag skulle bli så här uppspelt över lite snö! Nu ska vi klä på oss, ta fram pulkan och susa ner för backarna och skrika "se upp där nere!".

Less

Jag vill inte höra mer om finanskrisen! Den är överallt och jag är så innerligt trött på alla negativa prognoser. Den påverkar mig faktiskt. Även om vi inte riskerar att förlora något just nu så blir jag lite orolig och känner mig dessutom låst av den. Ni kan ju gissa att det snackas mycket kris i min bransch. Ändå drabbas inte vi i första taget. Det gör mig förbannad att våra VD:s som verkar i den finansiella världen och som är bidragande orsaker till dagens läge sitter säkra och minst sagt välbetalda medan arbetare inom industri och bygg får gå. Ni kanske förstår att mina värderingar inte stämmer överens med de som styr finansvärlden och som jag i mitt arbete förväntas följa. Det är också det huvudsakliga skälet varför jag väljer att sluta. Om jag inte tror på det jag gör så ser jag inget skäl att vara kvar.

Me, myself and I

Ehhh, jag skulle köpa en 40-års present idag men det slutade med att jag köpte en tisha-klänning till mig själv. Igår besökte jag en sida på internet där jag skulle köpa julklappar men även det slutade med att jag la några fina saker till mig själv i varukorgen. Note to self: Börja tänk mer på andra.

Otroligt men sant

Tänk att jag skulle precis påpeka för sambo att dotter bara har haft tre vab-dagar den här hösten. Sen kom jag på att det var dumt att ropa hej, så jag lät bli.

Alternativ

Om vi inte envisades med att bo trångt i dyr-Stockholm skulle vi kunna bo här. Ibland undrar jag om storstaden är värd priset...

Brytet

Nu var det gjort. Idag har jag pratat med min chef om framtiden, eller snarare min icke-framtid på banken. Bankvärlden är inte min grej men det har funkat bra ändå med tanke på barn och arbetstid och så. Vissa perioder har jag försökt övertyga mig själv om att satsa och bli kvar i bankvärlden för det skulle onekligen vara bekvämt, men gång på gång hittar jag bevis som pekar på varför det inte skulle gå. Jag skulle bara lura mig själv och ju mer tid jag la bakom mig i bankvärlden desto större skulle lögnen bli. Därför bryter jag nu. Jag har verkligen dragit mig för det här och det har inte varit ett lätt beslut. För det blir som att gå baklänges istället för framåt när jag nu återigen ska börja plugga. Å andra sidan är det väldigt typiskt mig att inte ta den enkla, raka vägen. Tillslut blir det ändå alltid rätt. Hur som helst var det väldigt skönt att få ventilera det här med min chef som tog det hela bra och sa att det var tråkigt för dem att förlora mig men samtidigt roligt för min skull. Och skiter sig allting så vet jag vart jag ska vända mig.

Fotobåset

Jag är pigg, ensam och uttråkad. Det är den enda förklaringen, annars gör jag inte så här.

Tidningen som damp ner

Aaah! Sweet sweet papperstidning! Det är inte förrän nu när jag sitter med den i händerna igen som jag inser hur mycket jag har saknat den. Om det inte vore för tidningsbudet som droppade tidningen i fel inkast hade jag suttit och läst nyheterna vid datorn som vanligt och det är inte alls samma sak!

Hurra!

Fredag kväll innebär städning, tvättstugan och disk för våran del. Men det gör faktiskt ingenting för vi bara njuter av våra nytapetserade väggar och nymålade snickerier. Dagen till ära har vi lagt en flaska skumpa på kylning ute på balkongen. Extra skål för att den nya kylen levereras till oss ikväll.

Att flytta ett kylskåp

Hörde ni ett stort brak sent igår vid midnatt? Ingen fara, det var bara vi som behövde flytta vårt kylskåp. Eftersom målaren behövde lite plats i köket flyttade vi ut kylen i vardagsrummet. Klockan var sent och det var hög tid för sängen när sambo ser en pöl under kylen. Kyljäveln hade givetvis gått sönder precis vid sämsta tänkbara tidpunkt. Efter ett trött krismöte beslutade vi oss för att ta ut för kyljäveln på balkongen för att slippa vattenskadat golv och förstörd mat. "Smidig som ett kylskåp" är ett uttryck man ibland använder för att understryka någons klumpighet. Det kunde inte stämma bättre för kyljäveln var nästan omöjlig att flytta. Vi (eller nästan bara sambo) släpade bort den till balkongdörren så tyst som möjligt eftersom dotter och säkert alla grannarna sov. Där, mitt i öppningen, tog det tvärstopp.

Jag stod inne och puttade, sambo stod ute och drog och i mitten hade hade vi kylen som självaste Berlinmuren mellan oss. "Det går inte, du får hämta hjälp" sa sambo. "Det kan jag ju inte göra, folk sover!" sa jag. Sen väste vi elaka svordomar åt varandra, men väldigt tyst för att inte väcka någon. Nånstans där blev det bara för mycket så jag bröt ihop av skratt och sambo likaså. Hur komiskt måste det inte sett ut när två presoner under väsande svordomar baxar ut ett kylskåp på balkongen mitt i natten? Sen, en sista putt och brak! Så var den ute! Och där lär den få stå kvar för ingen vill någonsin röra kyljäveln igen.

Det byggs

Den vite frälsaren har kommit. Idag och fram till fredag jobbar han och hans team hemma hos oss precis som i Extreme Home Makeover. Det ska bli en fröjd att komma hem på fredag och se det fina resultatet. Men just nu är det bara en himla röra. Allt är uppochner och bakochfram, köket står i vardagsrummet och hallen i sovrummet. Dotter tyckte att det var väldigt stökigt och ville inte vara hemma. Nu har vi åkt hem till the mormor som ser till att vi får i oss lite mat. Tills imorgon får vi fundera ut en ny fiffig lösning på matproblemet, det vill säga hitta någon vi kan tränga oss på och tvinga denne att bjuda oss på middag.

Varför förmanar de inte pappan?

Enligt livsmedelsverket går det bra att dricka ett glas vin en till två gånger i veckan när man ammar, men många barnmorskor menar att man ändå bör låta bli även fast det inte finns någon medicinsk risk. För det handlar inte längre om att alkoholen skulle gå ut i modersmjölken, utan det faktum att alkoholen kan förändra beteendet hos föräldern som därmed kan utgöra en risk för barnet. Fine, det är helt vettigt enligt mig. Det jag inte förstår är varför den här rekommendationen samt nyhetsrapporteringen i huvudsak vänder sig till mamman när det inte längre gäller amningen utan användandet av alkohol i små barns närvaro. Det borde rimligtvis gälla båda föräldrarna men jag kan inte se att någon av alla experter som uttalar sig vänder sig även till pappan. Papporna glöms alltid bort i såna här sammanhang, eller räknar samhället fortfarande med att mamman har det yttersta ansvaret för barnet?

Suck

Hon är magsjuk på riktigt. Jag hoppades länge att det var nåt hon hade ätit, men icke. Nu är den stora frågan vem som ska vara hemma imorgon? Den som har det minst viktiga jobbet eller den som tjänar minst? Well, den krassa verkligheten är den att det är jag i båda fallen. Trots det eftersträvar vi varannan gångs-principen som ett riktigt jämställt par bör.

Spyor

Dotter har spytt ner sig själv och sängen inte mindre än tre gånger inatt. Nu har vi inga sängkläder kvar att byta till så det är bäst att det inte kommer mer. Men jag bävar. Alltid när det går magsjuka här hemma ligger dotter och sambo som två slöa laxar och kippar efter andan eller kramar toaletten medan jag, helt frisk, får torka spyor, tvätta, tvinga i näring, m.m. Orättvist!

Cloetta morgonstund

Klockan är snart tolv och ingen i familjen har kommit ur sin pyjamas än. Eller jo, dotter har. Hon klädde av sig spritt språngande för flera timmar sen och dansar naken runt till italo disco-duon Cloetta Paris. Dotter lever minst sagt ett härligt och okomplicerat liv.

Helgen är fri!

Och det är extremt ovanligt ska ni veta. Nån som vill boka in en träff?

Dagens snackis

Även om vårt tapetval har väckt stor uppmärksamhet så går det inte att jämföra med Obamas segertal. Jag har hört hela talet inte mindre än två gånger idag. Första gången av ren nyfikenhet och för att kunna hänga med då det snackas. Andra gången för att det var så fint. Det är den perfekta slutscenen i en feel good-film. En röst som pratar om förändring, om hopp, om hårt arbetande gräsrötter, om alla barrärer som det lilla folket brutit genom historien, ett hav av människor som hyllar och gråter. Men den här gången är det inte film, utan verklighet. Sånt berör. Och varje gång jag hör Obamas stämma ljuda raderna nedan fylls mina tårkanaler till bredden och en stor fet klump sätter sig i halsen. Det är den amerikanska drömmen som går i uppfyllelse och den gör mig alltid blödig, film eller verklighet, oavsett vilket.

"This election had many firsts and many stories that will be told for generations. But one that's on my mind tonight is about a woman who cast her ballot in Atlanta. She's a lot like the millions of others who stood in line to make their voice heard in this election except for one thing -- Ann Nixon Cooper is 106 years old.

"She was born just a generation past slavery; a time when there were no cars on the road or planes in the sky; when someone like her couldn't vote for two reasons because she was a woman and because of the color of her skin.

"And tonight, I think about all that she's seen throughout her century in America the heartache and the hope; the struggle and the progress; the times we were told that we can't, and the people who pressed on with that American creed: Yes we can."

Och på jobbet gick Scorpions gamla dänga "Wind of Change " varm.

Fint hemma - fattigt på kontot

Målaren var här och tittade idag. Det var bra, nu börjar det röra på sig lite efter ett års långt renoveringsvakum. "Hade ni tänkt måla här eller" frågade han och syftade på alla omålade och fula snickerier. "Jo det hade vi tänkt, när vi har tid" sa jag och insåg hur länge vi har lurat oss själva. Är det nånting vi inte har så är det tid. Jag tror han anade en viss tvekan i mitt svar för han erbjöd sig lämna en offert på hela kalaset, tapeter, lister, dörrar, rubbet. Fan vad skönt det skulle vara. Men schweindyrt. Men igen, oj så skönt.

Ingen fegis!

Den här gången fegade vi inte ur och valde vitt som alla andra gånger. Ooo nej! Tapeten ni ser här kommer alldeles snart att pryda våra köksväggar. Och resten av väggarna här hemma? De får vara vita...

Den vitklädda frälsaren

Snart kommer en vitklädd man hem till oss, likt en frälsare från ovan. I sitt vita blåställ och med verktygen i högsta hugg ska han göra underverk med våra väggar. Jag pratar förstås om en målare. Vi har fått nog nu. Orkar inte renovera mer. Så vi bestämde att vi skulle betala någon som gör det här snabbt och enkelt och får det ur världen åt oss, kosta vad det kosta vill för nu det måste bli klart här hemma nån gång. Snart faller några tunga stenar ner från våra axlar.

Utslagen

Jahapp. Är det så här min och dotters day of fun ska sluta? Har ju som sagt varit ledig idag och jag och dotter har haft hela dagen tillsammans. Jag hade lovat ett besök hos det Amerika-inspirerade leklandet Andy´s under dagen, något som vi siktade på efter lunchen. Dotter sover alltid efter lunch så min plan var att vi skulle gå dit så kunde hon sova i vagnen. Men med Andy´s i tankarna kunde dotter inte sova. Hon satt i vagnen och trallade och var på obeskrivligt bra humör. Ok tänkte jag, hon sover väl på vägen hem istället. Men nej. Efter intensiv lek och den lilla tågresan hem trasslade vi av oss alla vinterkläderna här hemma, hungriga som bara den. Medan jag lagade mat hoppade dotter upp i soffan framför sina Teletubbies. När jag tittar ut från köket en stund senare har hon somnat. Klockan 18 är en skitdålig tid för ett barn att somna. Alldeles för sent för en nap och alldeles för tidigt för natten. Så här sitter jag bredvid i soffan och äter middag i min ensamhet samtidigt som jag klurar på hur vi ska lösa det förestående sömnproblemet.

Sköna livet

Det är måndag och jag är fortfarande ledig! Det är obeskrivligt skönt att få ligga kvar i sängen när de flesta andra gör sig klara för en ny vecka i ekorrhjulet. Att ta ut all semester i klump under sommaren är helt klart överskattat. Det är det här som är grejen märker jag nu!

Spöktider

Sitter i en bil på väg till landet och är lite smått uttråkad (därav meningslöst mobilinlägg). Vi ska dra omkring i myskläder, elda i spisen och baka en spöktårta. Jag vet inte alls hur man bakar en spöktårta men på något sätt måste den bli till. Den är liksom utlovad och dagens höjdpunkt för en viss liten.

Just Like Heaven

För ganska länge sedan skrev jag om min absoluta favoritlåt. Jag måste härmed få presentera låt nummer två på min topplista. När jag hörde den spelas tidigare idag sög det till i hela magen och därmed var andraplaceringen klar, inte alls långt efter ettan.

Hårält för sjuttonde gången

Mitt hår har en hemsk hemsk längd just nu. Det var en page förut men nu ska det bli längre igen och just nu hänger det bara någonstans mittemellan. Hopplöst. Det får bli Brittans white trash-knut ett tag till.

Höstlov

Tjolihopp! Jag är ledig från jobbet i flera dagar och har höstlov med min familj. Sköna tider minsann! Har lite svårt att komma på roliga aktiviteter bara. Idag försöker vi med Rum för Barn men det är säkert knökfullt som vanligt. Idag är dessutom min premiärdag med mössa. Värt att notera.

Lasertanten

Vi har en trivselfond på jobbet. Pengarna måste förbrukas innan årsskiftet, annars förlorar vi hela potten. Just nu tänks det febrilt i kontorslandskapet över vad vi ska hitta på och alla som har en idé får lägga sitt förslag i en låda. Jag och min bästa jobbhomie upptäckte till vår förskräckelse att allt som låg där var ett förslag om julbord och ett om boule. Jag hatar både julbord och boule och min homie var inte heller glad åt detta. Så vi kom på den briljanta idén att ta ut de gamla bankbyråkraterna på Laserdome. Tanken på att se dem springa omkrig i dräkter och med laserpicka i handen var så hysteriskt rolig att vi började gapskatta. Vi fixade till ett snyggt prospekt som vi la i lådan, samtidigt vi började plantera tanken på laser i kollegornas huvud. Och dra på trissor, de gillade det! En tant hade till och med varit och spelat en gång och berättade exhalterat om sin upplevelse (nu måste ni föreställa er en rund och go tant som pratar precis som ett Mumintroll). "En gång var jag på barnkalas på sån där laserdome och jag blev helt galen! Alldeles tokig! Jag sprang omkring därinne och bara sköt och sköt. Tillslut hade jag skjutit alla barnen." Jag skulle göra vad som helst för att få se detta med egna ögon. Måtte laser vinna omröstningen nästa torsdag!

Vita hemska små kuvert

Nu sitter jag här igen med ett papper från Försäkringskassan. Är så less på skiten, alltid är det något som måste fixas och jag hinner knappt lägga brevet på lådan förrän det dimper ner ett nytt igen. Nu tampas jag med en inkomstförändring som egentligen inte är krånglig och som jag borde ha fixat för länge sen. Det är bara det att så fort jag ser ett vitt kuvert så får jag ångest och blir handlingsförlamad. Sen går jag runt ett tag och lägger ner massa energi på att tänka hur jobbigt det är, vilket egentligen är mycket jobbigare än att bara fylla i pappret. Det skulle vara så skönt att slippa allt sånt här. Kan tänka mig att betala någon typ 500 spänn i månaden som gör allt tråkigt pappersgöra åt mig och min familj. Helt seriöst! Uppdraget skulle gå ut på att ta hand om mina små vita kuvert innehållande tidskrävande byråkratiskt skit samt räkningar som ödslar min positiva energi och goda humör. Goda nyheter och inkomstuppgifter kan jag ta hand om själv.

Utbetalning

Den 27:e får vi bankanställda lön. Att vi får så sent beror på att vi måste vänta tills alla andra har fått sin lön. Sen delar banktjänstemännen på det som blir över. De senaste dagarna har jag byggt upp ett stort ha-begär efter en massa saker som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. När jag är frisk igen är det jag och plastkortet som går ut tillsammans. Men jag tänker inte dra det allt för många gånger eftersom vi måste börja spara inför Berlin. Har en känsla av att Berlin har mycket att erbjuda och det hade jag också i åtanke när vi bokade flygbiljetterna. På ditresan blir det bara handbagage men till hemresan har jag redan betalat för att checka in en extra väska. Hihi!

Päron no 2. down!

Världens största utmaning möter man i en situation då båda föräldrarna är sjuka men barnet är friskt. Hjälp.

Klag

Är sååå förkyld. Befinner mig i stadiet då man måste stoppa upp en näsduk i vardera näsborre för att få stopp på rinnsnuvan.

Bakis

Igår hade vi personalfest på jobbet. Idag mår jag som jag förtjänar, plus en oförtjänt dunderförkylning. När bankbyråkrater festar kan det gå hursomhelst. Festen spårade ur någon gång när karaoken började. Även jag limmade på mikrofonen några gånger. Alla släppte loss, till och med den annars blyga tvåbarnsmamman från långt bort på pendeln-förorten. Chefen bjöd på framträdande med orginaldans till Afrodite, som jag smart nog filmade med mobilkameran. Det hela var mycket märkligt men också hysteriskt roligt. Ungefär när festen peakade kändes det rätt att åka hem, för alla vet ju att personalfester slutar med katastrof.

Idag släpade jag mig in på jobbet ca 40 minuter försent. Bättre det än att inte komma alls. Resten av dagen har jag mest suttit och bakiskallsvettats och haft feberfrossa, med avbrott för pizza-lunch. Jag får ändå känna mig nöjd. Det fanns andra som hade det värre, till exempel tvåbarnsmamman från långt bort på pendeln-förorten som hastigt lämnade kontoret för en "rast" och kom tillbaka två timmar senare i något bättre skick med orden "jag mådde så illa". Gotta love personalfest!

Även en liten knytnäve känns.

Sambo och dotter myser i soffan. Från köket hör jag följande:

- Vet du, jag älskar dig
- Nej, mamma älskar mig, inte du.

B som B...

Vår getaway... Vi blev tvungna till en smärre ändring. I sista stund insåg vi att vi måste ändra på datumen och då fanns det plötsligt ingen resa till Barcelona. Men vi låter oss inte stoppas, vi ska iväg, så vi bytte stad och drar till Berlin istället. Lite annorlunda än vad vi tänkt oss men jag tror att det blir asbra! Vi byter bara ut rödvinet mot öl och serranoskinkan mot bratwurst. Egentligen är det ju samma deal, city life som city life. Ingen av oss har varit där tidigare så vi vet ingenting förutom att det är en cool stad. Har ni varit där? Tips mottages gärna!

Iväg!

Dotter är sjuk idag och vi har varit hemma hela långa mörka dagen. Efter en dag då ingenting händer är segheten ett faktum. Jag tittade på klockan för att se när det var ok att gå och lägga sig. Inte ens i närheten såg jag. Det fanns ju fortfarande tid att hitta på nåt så jag kom på att jag kunde tvinga mig själv att sätta mig på cykeln och åka och träna. Hoppades verkligen att träningskläderna skulle ligga svettiga längst ner i tvättkorgen för slippa. Men nej, de låg vikta och tvättmedeldoftande, redo att användas. Jag måste alltså åka nu. Det var mitt eget initiativ men egentligen helt emot min egen vilja.

Jaha, vad gör jag nu då?

Min hårförebild Belinda Olsson har bytt hårfärg och blivit brunett. Det var ju faktiskt inte länge sen jag gick ifrån min naturliga färg till Belinda-blond bara för att det såg så snyggt ut på henne. Men nu är hon alltså brunett sen ett par dagar tillbaka och minst lika tjusig som sådan. Så vad gör jag nu? Vi verkar ju faktiskt ha samma färger i grund och botten, fräkniga och blåögda. Kanske passar det även mig? Nä va fasiken så här kan jag inte hålla på. Nu måste jag stå för min färg. Ett tag till i varje fall.

Äntligen bär det av!

Vet ni vad jag gör just nu? Jo, bokar en veckoända i Barcelona helgen efter nyår! Jajamän, mama & papa åker på romantisk getaway!

Det första jag gör

Vi kom precis hem från en tur till landet. Ett dygn var vi där, vilken inte är särskilt lång tid men tillräckligt för att jag ska få värsta bloggabstinensen. Det första jag gör, direkt efter att ha klätt av mig ytterkläderna och lagt den sovande dottern i soffan, är att öppna datorn och kolla bloggar. Era bloggar är beroendeframkallande!

Knuten

"Du brukar ju ha sån där södertjej-knut" (även kallad Lykke Li-knuten) sa en bekant . Ehh, jo visst brukar jag någon slags knut i håret. Vet inte om jag skulle likna knuten vid den i egna kretsar hypade Lykke Li-knuten, utan snarare en variant av Brittans white trash sunkknut. Men va fasen, kockan sex på morgonen orkar man inte lyfta armarna så högt som krävs för att knuten ska anses som creddig. Dessutom, vem orkar bry sig? Inte jag och Brittan i varje fall.

Svarta eller bruna?

Är nog mer inne på de brunmelerade... tror jag... Som framgår av tidigare inlägg är det dags för nya glasögon och ett sånt här beslut kräver en lång session av pussmunspeglande.

Old chick

De smyger sig på, det ena efter det andra. Små små tecken på att jag inte längre är 17 år. Nej herreguuu jag är ju faktiskt nästan tio år äldre än så, men det inser jag sällan för jag råkar ha lite skev självuppfattning. Jag har hittat en ryka mellan ögonbrynen, en bekymmersrynka som ser allvarligt djup ut. Den måste jag köpa creme till. Sen är det synen. Även fast jag fick nya glasögon för bara ett år sen ser jag skitdåligt nu igen. Ska det gå utför i det här tempot kommer jag att ha glasögon tjocka som flaskbottnar innan jag fyllt 30. Vojne vojne....

Stackars mig

Varför är man alltid helt förstörd på måndagar? Mina ögon svider av trötthet och min fysiska förmåga räcker knappt till att flytta mig mellan soffan och sängen. Orkar inte prata heller men märkte till min stora glädje att jag kan röra på fingrarna så nu kan jag surfa och blogga en liten stund.

Konstaterar att:

• Det enda som är skönt med måndagar är att det är socialt accepterat att ha en dålig dag. Många tjurskallar och gäspar sig genom måndagen precis som jag.
• Idag är första måndagen utan Singelmammor. Jag vet inte hur jag ska hantera min saknad av detta program, kan bara inte acceptera att det är slut nu. Vill ju se massa mer och veta hur det går för dem!
• Jag kommer knappast ta mig till frillan&svettan ikväll som jag hade planerat.
  

Uppåt väggarna

Om ni undrar hur det ser ut hemma hos oss en lördagskväll. Det är blöta strumpor om det inte syns...

Paus

Tog en liten paus. Har varit orkeslös oinspirerad och irriterad, haft mycket på jobbet och bla bla. Jag behövde mina girlie homies för att ventilera. De har såna bra och finkänsliga sensorer som direkt känner av när det är läge att prata, så på bara några timmar hade vi samlat oss för middag, vin och massor av skitsnack. Det var bra, precis vad jag behövde. Nu är jag på banan igen.

Mamman har alltid rätt

För någon dag sedan åt familjen på den norrländska hamburgerkedjan. I barnmenyn ingick en liten dvd och just den vi fick innehöll Teletubbies. Dotter har aldrig fått se Teletubbies för mig. De verkar ha en otäckt hypnotiserande effekt på barn, det har jag hört av andra pärents. Dotter har aldrig varit en sån som fastnat framför teven och det skulle ju vara toppen om det fick förbli så. Därför var jag var rädd att denna dvd kunde vara inkörsporten till tevemissbruket. Var precis på väg att dumpa skivan då dotter såklart fick syn på den och krävde att få veta vad det var. Ok, en liten titt då. Så vi satte oss tillsammans i soffan och kollade. Om jag tyckte det var bland det knäppaste jag sett, tyckte dotter att det var bland det bästa hon någonsin sett. Kört alltså.

Dagen därpå hade vi en lite körig eftermiddag. Jag var själv med dotter och skulle koka ihop någon sorts föda. Dotter hade klängt och hängt kring mina ben och tjatat om att få se sin nya dvd. Jag gav efter tillslut och hon fick titta på sina små rymdbebisar. När jag tittar ut från köket står hon typ tre decimeter från teven och tittar med stora ögon och upprepar allt de säger som om hon vore i trans. Det var visst sant det där med hypnotiserade effekt. Jag kokar vidare men känner mig mer och mer galen på att de upprepar varenda jävla mening fyra gånger, en för varje tubbie. Akta pölen Laa Laa. Akta pölen Dipsy. Akta pölen Po. Då tar dotter i från tårna och skriker: "AKTA PÖLEN TINKY WINKY!!!" Det var tydligen inte bara jag som tyckte det var störande tillslut. Nog får vara nog tyckte dotter som nog ansåg att de små rymdbebisarna var lite bakom flötet som behövde få allt upprepat fyra gånger för att fatta. Vi stängde av teven i samförstånd. Mamman mot teven, 1-0.

Hej från jobbet

Ibland känns det som om arbetslivet är ett enda stort skådespel. Man träder in i sin professionella roll och hör sig själv prata om saker man aldrig trodde man skulle bry sig om. Man intalar sig att man bryr sig. Lite i varje fall. Sen försöker man intala sig själv att det man gör är viktigt, att det leder till något bra och att någon kanske uppskattar det man gör. Det finns lyckligt lottade människor som har meningsfulla jobb och som aldrig behöver känna så här. Var glada för det! Nu har jag tio veckor kvar här, sen är skådespelet slut för min del.

Skulle bara skriva om min sköna dag men det blev visst en smula politiskt...

Idag tog jag mig hem tidigt från jobbet eftersom dotters dagis är stängt för planering. Det är en härlig känsla att ha lagt en arbetsdag bakom sig med ändå känna att hela dag ligger framför oss. Ok, jag brukar ju sluta hyfsat tidigt i normala fall men så jag vill ha det varje dag! Och nej, jag är inte arbetsskygg, tvärt om faktiskt. Det är bara så att jag prioriterar min familj så mycket högre än vad jag någonsin skulle prioritera mitt jobb. Åtminstonde så länge det finns barn hemma.

Tänk vad sex timmars arbetsdag skulle göra för samhället... vilken dröm! Sen finns det alltid en massa pessimister som menar att det skulle det skulle kosta för mycket och blablabla. Det tror inte jag. Tänk istället hur friska och pigga folk i allmänhet skulle vara. Och säkert gladare. Det tror jag snarare sparar samhället pengar med tanke på vad stress och sjukskrivningar kostar idag. Färre skulle gå arbetslösa också... Ok, jag tänker inte dra upp en massa argument, för jag kan faktiskt inga. Jag är bara en vanlig person som drömmer om en mindre stressig tillvaro. Men, tänk på att förr var åtta timmars arbetsdag ett utopiskt mål...

Halsfint

Jag har suttit och ögonsuktat ett tag framför alla de fina smyckena på Urban Outfitters hemsida. Märker att jag måste göra ett besök där snarast möjligt. Vet inte hur det ska gå till eftersom jag aldrig åker norr om Slussen, men för det här fina halsbadet gör jag nog ett undantag.

Sömnparalys

Inatt hade jag den märkligaste upplevelse. Jag hade vaknat till och hade lite svårt att somna om då jag hörde en golvplanka knarra, en planka i sovrummet som alltid knarrar då man kliver på den. Jag låg helt stilla med vidöppna ögon och var helt säker på att det var någon som stod i dörröppningen. Fick verkligen en stark känsla av att någon befann sig i rummet, någon som ville nå mig. Det är då jag inser att jag inte kan röra mig. Mina armar och ben, hela kroppen är helt paralyserad samtidigt som den här närvaron blir ännu mer påtaglig då det börjar susa och dunka i öronen. Det var en extremt obehaglig upplevelse, nästan skräckfull. Jag var helt säker på att jag var vaken eftersom jag hela tiden låg och tittade. Dessutom kunde jag reflektera över att dotter och sambo låg bredvid och att jag skulle försöka ropa på sambo. Jag var nära att göra det då jag började känna panik eftersom jag var, förutom ögonen, helt förlamad. Men just då lyckades jag få kontroll över kroppen och kunde plötsligt röra mig igen. Låg vaken ett bra tag och tänkte på det jag nyss hade upplevt och undrade vem som skulle tro mig. Fattades bara en alien i historien för att bli idiotförklarad.

I vilket fall så berättade jag för sambo det första jag gjorde nu imorse. "Det där har jag hört en dokumentär om. Det är ett sömnfenomen. Kolla i datorn får du se". Och det var en jäkla tur att han hade hört just den dokumentären, annars hade jag nog trott att jag varit med om något paranormalt, typ Arkiv X-fenomen. Nu kan jag vara lugn. Det finns en fullt naturlig och härligt vetenskaplig förklaring, om än lite obehaglig. Hoppas nu bara att det här aldrig inträffar igen för då kommer jag aldrig att våga sova ensam igen...

Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Den enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i sömnen. Muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag...

...Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas.

Wiki.

Bulle

Genom Sunkmamman fick jag reda på att det är kanelbullens dag idag. Det var värst, då får vi ta oss till Seven Eleven under dagen och göra ett inköp.

Sömnsjukan

Guuuu vilken konstig dag vi har idag. Började med att vi somnade 21.30 fredag kväll för att sedan vakna upp 09.00 idag, lördag morgon. Visst var det skönt att få sova nästan 12 timmar men eftersom vi inte är så vana vid mycket sömn känner man sig lite lätt konstig. Jag skulle vilja påstå att för mycket sömn framkallar samma känsla dagen efter som för mycket alkohol. Idag känner jag mig extremt trött och seg och förmår mig inte göra nånting alls. Somnade dessutom till och sov en timme med dotter när hon tog sin lur. Hon sover fortfarande med jag sprang upp för en stund sen när telefonen ringde. Då kom jag på att jag inte hade fått mitt koffeinfix än för dagen. Hur kunde jag missa det?! Klart som fasiken att jag mår som jag gör! Så nu sitter jag härmed bautakoppen kaffe och väntar på att bli människa igen. Kanske är det inte försent att börja dagen kl 15.45?

Gnälltanten

Åhhh!!! Nu är fjortgrannen igång igen. Hög musik, röster och massa fotsteg som tyder på stor flock fjorttjejer. De spelar Wannabe i stereon och alla sjunger med även om ingen tycks kunna sjunga. Men hallå?! Det är faktiskt vanlig vardag idag och vissa, som inte bara kan sova bort morgondagen i skolbänken, måste snart få sova sin välbehövliga sömn för vissa har faktiskt ett jobb att sköta!

Snapshot från toaletten

Blev full i skratt när jag hittade den här lilla högen med toalettlektyr liggandes inne i badrummet. Det är nämligen så typiskt för vissa i den här familjen, då menar jag både litteraturvalen och toasittandet. Extra lustigt är att de har ofta sitter därinne tillsammans. Tycker det är sött, att de har grej ihop bara de två. Jag är nästan lite avundsjuk och önskar att jag också fick vara med i toaklubben/bokklubben.

Fler i familjen

Dotter har fått en ny liten kusin idag. Välkommen lilla knyttet!

Minimonstret

Jag sabbade dotters dag idag när jag visade mig på förskolan vid hämtning. Hon hade inte tänkt att gå hem just då och blev fly förbannad när hon såg mig. "Hon har ju precis lärt sig att planera saker" sa hennes ena fröken. Jo tack, det har vi märkt. Inget mer kasta ur sig "det gör vi sen" för allt sånt minns hon och planlägger nu. Idag hade hon alltså planerat att cykla på dagisgården och när jag nu kom, för att ta henne därifrån blev hon helt bananas. För min del fick hon gärna cykla en stund men eftersom hon var upptagen med att ligga på marken och skrika och slåss så blev det aldrig någon cykling. Istället bar jag hem ungen som fortfarande skrek, sparkade, slogs samt ströp mig med min egen halsduk. Sen sov hon en timme av ren utmattning och vakade tack och lov som ett normalt barn igen. Det är tur att de oftast är så gulliga så att man hinner glömma bort den där skitungen som kommer fram ibland.

Hon hjärtar min blogg!

Men åhhh!! Jag hade skrivit ett bra, långt inlägg om att jag blev så glad för den fina utnämningen och minst lika fina motiveringen från Sunkmamman som gillar min blogg. Sen kom sambo fummelfinger och lyckades radera hela inlägget och nu är jag sjukt irriterad. Jag ska försöka sammanfatta det jag ville ha sagt: Jo, man ska tydligen skicka denna utnämning vidare genom att nominera sju andra bloggar som man hjärtar. Grejen är att jag inte läser så himla många bloggar (ni ser min läslista) och vad jag ville säga var att alla de bloggar som är listade är just såna som jag hjärtar. Kvalitet före kvanitet liksom. Så jag hoppas att ni tar åt er och sen kan ni ju skicka nomineringen vidare om ni vill. Det var det jag ville ha sagt. Nu ska jag säga förlåt till fummelfinger för mitt tidigare raseriutbrott.

Pärents går också ut ibland

Barnvakt på hemmafronten. Mama och the papa pimplar vin på uteservering och har det fint. Tresamheten i all ära men lite tu man ibland är inte fel!

Hårält- igen

Hela jorden vet väl att Joni i singelmammor är assnygg, ingen hemlighet det inte. Det snyggaste av allt är nog håret, det där långa mörka svallet. Väcker enorm avundsjuka och ha-begär hos mig. Samma avundsjuka upplevde jag när Cardigans-Nina färgade mörkt. Vill så gärna också se ut så i håret! Ja ja, jag ska inte färga igen! Det skulle inte ens passa mig, jag har ju fräknar och så. Dessutom har en frisör en gång sagt till mig att jag ska akta mig för mörka färger. Jag gör nog bäst i att harva runt i den blonda skalan och låta det mörka hårsvallet förbli en dröm.

I spoiled myself

Fasiken vad jag har shoppat idag! Nästan skamligt! Men allt var så fint och jag hinner aldrig gå på stan annars. Har massor med nya fina kläder samt ett par skor som bara väntar på att få bäras. Det är inte klokt vad snygg jag kommer att bli. Om ni ser en ovanligt snygg människa ute på gatorna så är det sannolikt bara jag.

Från mobilen

Datorn har gått sönder så jag är avskärmad från bloggvärlden. Men vad gör det, idag har det ändå inte hänt nåt intressant. Har dessutom en riktig fuldag och bara fula kläder att ha på mig. Imorgon ska jag "flexa" iväg jättetidigt från jobbet för att kunna gå på stan och spendera en förmögenhet på en ny stil.

Mitt lilla geni

Dotter fick en aha-upplevelse så stor att man kunde tro att hon nyss upptäckt atomen, igår när vi stod framför spegeln i badrummet och borstade tänderna.

- Dom är blå ögonen!
- Ja titta, du har blå ögon.
- Mamma har också blå ögon!
- Ja, precis som du.
- Mmm!

Sen betraktade hon nöjt sin spegelbild en lång stund innan hon riktigt konstaterade:

- Dom är två stycken!

Ohälsoresan

Nu ska jag berätta något chockerande. Jag har svullat näst intill rent fett i princip varje dag förra veckan, en veckomeny likt Janne Stenbecks. Två gånger åt jag bearnaisesås, en gång blev det remouladsås. Till såsen var det antingen något friterat eller panerat inblandat. Övrig mat har byggts på en bas av grädde. Det är hela sanningen. Det är sjukt vad snabbt man lägger sig till med dåliga vanor. Ni ska veta att jag en gång i tiden var en hälsosamt och rent utav vältränad person som stod och speglade musklerna efter varje träningspass. Det är inte jag längre. Om det är någon som läser Belinda Olssons blogg så vet ni att hon just nu gör en riktig hälsoresa till ett supersunt liv. Under samma period har min hälsoresa gått åt rakt motsatt håll. Även om det inte är några bra vanor jag odlar här så tycker jag ändå att det känns befriande. Det här är första gången jag kan rycka på axlarna åt ett kilo hit eller dit. Det är nästan mer sunt i mina ögon.

Tillfälligt avbrott från stan

Vanligen skriver jag om min avsky till hösten och det kallare klimatet, men idag känns det rent utav härligt. Vi är på landet och möglar runt i mjukiskläder och gummistövlar. Allt vi behöver göra är att äta och sova. Och det är inte ens vi som behöver laga maten! För en liten en är det mycket värt att få röra sig över större ytor och slippa ha sina päron hack i häl jämt. Ibland undrar jag om vi inte är två stora egon som envist håller fast vid vårt urbana liv.

Morgonslug

Att få dricka upp sin kaffe och läsa nyheter och bloggar i lugn och ro är en utmaning. Om man är ensam vuxen med dotter vill säga. Jag måste vara mycket listig och kreativ för att ro min egen morgonmys-stund i land. Man blir bra på det där efter ett tag. Att ge de rätta svaren som ger kanske en minuts frist från frågesalva eller tjat. Att ta fram de rätta grejerna som sysselsätter utan att en vuxen behöver hjälpa till. Nu har jag suttit med kaffe och dator i 20 minuter. Det är bra jobbat av mig!

Fler

Har lust att kolla efter lite nya bloggar. Har aldrig riktigt tid att se mig omkring. Just nu längtar jag efter en sjukdag hemma i sängen med bloggletande och Big Love-maraton.

Förresten, bloggtips mottages glatt!

Det är ett beroende

Hej, jag heter Cecilia och jag är Hemnet-knarkare. Antal besök idag; 2 stycken. Vanligtvis blir det kanske ett besök varannan dag men när marknaden skakar och knakar som den gör nu ökar spänningen och även antalet Hemnet-besök.

Bloggstafett

Utmanad av Sunkmamman kommer här mina svar i denna bloggstafett.

Reglerna:
* Svara på alla frågor
* Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din.
* Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!

1. Vilken mat äter du ofta?
Här skulle jag vilja svara någon välkomponerad näringsriktig maträtt lagad med omsorg och av biodynamiskt odlade råvaror. Det sanningsenliga svaret är korv stroganoff eftersom det är dotters favoriträtt. Falukorven är i varje fall ekologisk...

2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller du hjälper till att duka av?
Beror sig på vad det är för typ av kalas och vem värden är. Brukar dock medvetet sitta kvar på stolen bara för att se om någon av det manliga könet tar initiativet först. Det har hittills aldrig hänt. Bara en liten observation... Bitterfitta? Javisst!

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Sitter oftast i soffan med datorn i knät. Sängen är också en favorit när skrivlusten kommer över mig sent på kvällen.

4. Köper du ofta Triss?
Aldrig. Men jag brukar alltid få skrapa när min mamma köper triss. Är nog en omtänksam kvarleva från barndomen. Om jag mot all förmodan skulle köpa triss så skulle jag också låta min dotter skrapa.

5 . Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Alla resor som gått till Spanien är nog de bästa. Veckoslutet i Barcelona eller luffen runt Andalusien, kan inte välja, båda härliga upplevelser men på helt olika sätt. Gillar folket, språket, maten, vinet... Om jag blev tvångsförflyttad till Spanien skulle jag knappast bli ledsen.

6. Vilken Tv-kanal tittar du på mest?
Tittar sällan "aktivt" på teve. Tittar oftare på utvalda serier på datorn. Måste jag säga nån kanal blir det nog SVT 1 och 2.

Utmaningen går vidare till a.m.o, manny-ken, mina bestyr & frida på jorden

Thaipillret

Höstflunsan på gång. Det känns i hela kroppen. Sakta med säkert smög sig symptomen på under förmiddagen, ont i halsen och frusen. Fick dock ett thailändskt mirakelpiller av min jobbarkompis som försäkrade mig om att det skulle funka och att jag inte skulle oroa mig för dess giftgröna färg. Jag svalde. Halsontet och den begynnande febern for all världens väg, men det giftgröna pillret hade en liten bieffekt. Man blir extremt trött. "Ja just det" sa jobbarkompisen, "man brukar bli lite dåsig av den" Hmm thanks for the info... Och inte var det lite heller, det var mer som att dra ner en rullgardin mitt framför ögonen. Status zombie. Min chef var borta idag som tur var, så jag kunde sitta av tiden i lugn och ro och dåsa för mig själv. Vid halv tre masade jag mig yrvaket från bankhuset för att hämta dotter på dagis. Cykelturen dit hjälpe bra mot tröttheten och tur var ju det för när man hämtat en superpigg tvååring på dagis kan man inte gå omkring som en pillersänkt zombie.

Genus för dummies

Följande sms skickades från min till sambos mobil:

"Jag är ledsen, men din dotter har förälskat sig i en My Little Pony. Oroa dig inte, jag kompenserade genom att köpa kläder från killavdelningen!"

För det är väl så man jobbar med genus? Köper rosa till killar och mörkblått till tjejer typ?

Varför blir de stora så fort?

Skulle precis inleda en pussattack på dotter då hon sträcker ut armen i en stopp-gest och säger: "Nej mamma, jag vill inte. Jag är stor nu"
Jag blev alldeles mållös och satt och gapade en lång stund medan dotter lekte vidare med sitt.

Hälsningar från Paris

Men min närvaro i Paris är bara rent önsketänkande... Eller ännu hellre Barcelona, men Sagrada Família fanns inte som bakgrundsbild så jag får nöja mig med att kliva in Paris ikväll. Inte fy skam. Jag längtar bort...

Frenchy

Fransk manikyr är nog det svåraste man kan ta sig för, om man ska göra det själv. Nu för 711 gången ser det banne mig bra ut! Jag visste att det skulle gå tillslut. Nu måste jag bara se till att inte röra något på ca en timme, annars är allt arbete förgäves.

F**kassan

Vabbar idag. Måste reda ut en sak med försäkringskassan men det går inget vidare. Jag har en fråga som knappvalsmannen inte kan svara på och skulle behöva komma i kontakt med någon som kan kommunicera utan knappval, typ en handläggare. Ärligt talat tror jag inte att de finns där. Försäkringskassan må vara landets största myndighet, ändå har de bara två anställda - generaldirektören och knappvalsmannen. Han ska dock inte underskattas, han kan vara behjälplig med hela nio ärenden. Knappvalsmannen alltså.

Sko mig

Så var alla sommarskorna för kalla att ha på fötterna och jag har inga skor som passar längre. Eller jo, jag har massor av skor men inga som jag vill använda. Jag är skokräsen. Kläderna kan kännas hur snygga som helst men har jag inga skor som passar till så blir allt katasrofalt fel. De måste ha klack också. Platta skor är det värsta jag vet. Väldigt snyggt på andra men på mig funkar det inte. När jag går ut i klacklösa skor är det precis som att vara ute och gå i ankfötter. Klafs klafs. Höstens skomode består av snörkängor och boots, det är allt som bjuds där ute i butikerna har jag märkt. Måste känna in höstskomodet lite till. Snörkängor tror jag inte det blir i varje fall men kanske ett par boots...

TV-folket älskar sig själva

Kristallen - galan för inbördes beundran. Varför skulle någon vara intresserad av att sitta hemma och titta på deras direktsända firmafest?

Stängt?

Shit också! Jag tror att det imorgon som skitdagis har stängt för planering. Fan. Varför kan de inte vara tydliga med informationen på det där stället. De hade en lapp uppe för länge sen men nu har vi båda glömt vilket datum det gällde. Någonting säger mig att det är imorgon. Å va glada de blir på jobbet när jag informerar om min frånvaro med noll timmars varsel imorgon bitti...

Dotter ska byta från skitdagis så småningom, vi står i den kommunala kön nu och hoppas på glädjande intagningsbesked inom kort.

En huslig bekännelse

Varför dör alla blommor så fort de sätter sina blad innanför vår dörr? Det är inte ens så att vi glömmer bort att ge dem vatten, de dör oavsett. Jag önskar att jag var en fixig och pysslig typ som visste hur man sköter sköter sina blommor och hur man snabbt och billigt svänger ihop ett matbröd. Men sån är inte jag. Ibland läser jag bloggen Bondhustrun, men bara ibland för den ger mig ångest med allt bakande, recepttestande och syltkokning.

Varför bryr jag mig ens? Jag är inte och kommer aldrig att bli huslig. Min dotter kommer inte veta om något annat än att brödet kommer från affären och sylten likaså. Det kommer också vara normalt för henne att växterna lever ungefär i en månad innan de dör och kastas bort, att det aldrig doftar nybakade kanelbullar i vårat kök och att det nog alltid ligger en dammråtta under soffan. Nej, jag är ingen bullmamma, men jag är övertygad om att jag är en bättre mamma på många andra områden.

Utsövda

Dotter har vaknat 09.15 två dagar i rad! Det är typ högsta vinsten i föräldralotteriet.

All clear for sofa mode

Mjukiskläder - Check!
Filt och kudde - Check!
Urrig känsla i kroppen - Check!
Välfylld godisskål - Check!
En karl som masserar fötterna - Check!

Nu intar jag soffliggarposition och går inte därifrån förrän någon bär mig in i sängen när jag somnat.

Idag är det fredag

Det kaffeskålar vi för!

En smått bisarr hobby...

... jag har, är att regelbundet scouta bostadsmarknaden på hemnet. Jag har koll på allt från hur priserna ligger i mitt eget närområde till huspriserna på den Sörmländska landsbygden, samt de lokala marknaderna i flera av Sveriges halvstora städer. Har nyligen fått rätt bra koll på USA också och då i synnerhet New York. Mmm, jag sa ju att det var en smula bisarrt.

Hemtrevligt

Vårat hem börjar ta form efter 9 månader av långdragen renovering. Det ser faktiskt riktigt trevligt ut när jag ser mig omkring. Nu behövs det bara lite måla här och där, sen är det klart. På 4 år har vi renoverat tre lägenheter och nu är jag så in i bängen trött på renovering. Pust! Nu får det dröja bra länge innan vi packar flyttlådorna nästa gång och då ska det vara till något nybyggt eller nyrenoverat. Men känner jag oss rätt blir det säkert ytterligare ett renoveringsobjekt som bara vi är dumma nog att ta oss an.

För duktig

Hmm, inser att jag har tagit mig vatten över huvudet som tänkte både jobba och plugga i höst. Vet inte riktigt vad jag tänkte, jag som alltid klagar över att jag har för många måsten. Innerst inne så visste jag nog hela tiden att det inte var riktigt hållbart. Men nu har jag fattat mitt beslut. Jag skjuter upp det en termin för att till våren ägna mig åt studier till 150 procent. Den 31 december lämnar jag moderskeppet, klipper vingarna och sparkar ut mig själv från Nordens största Bank AB. Det är med sorg jag lämnar personalräntan, bonussystemet, rikskupongerna och massagen men det är med stor glädje jag säger hej då till stelbent organisation och livet som kontorsråtta. Jajamän!